Våga tävla?

Har sen en tid brottats med viljan att vilja delta i en lydnadstävling kontra känslan att typ dö av bara tanken.

Finns en lämplig tävling i min närhet inom en månad och jag borde sluta tramsa och anmäla oss. Det är klart det inte kommer fungera som på dom bästa träningarna men någonstans måste man ju börja för att utvecklas.

Efter ett lyckats träningspass känns det så självklart, så enkelt, vi är (snudd på) oslagbara. Sen går det dåligt nästa gång och då tänker jag, neeej vi är inte redo för det här. Han är nog inne i en ny fas och allt han kan är bortglömt, vi kommer göra bort oss totalt....

Har ju bara som mål att ta oss igenom tävlingen utan större missöden. Platsliggningen i grupp, tandvisningen och linförigheten är just nu våran svaghet.
Platsliggningen i grupp är det bara jag som tramsar, han har ju ett fåtal gånger ställt sig upp och det händer ju ibland. Han har aldrig gått upp och stört någon annan. Men det är väl min stora skräck, att han ska förstöra för någon annan.

Tandvisningen, tja den är ju som den är. Han är ju glad i varjefall...Inte så mycket poängförlust heller ;)

Sen vet jag inte riktigt vad som hänt med linförigheten då det varit våran paradgren :( Jag har fått lov att backa i träningen. Försöka få upp glädjen i det igen. Han sackar ibland, tittar rakt fram istället för att hålla kontakten med med mig. Tappar fokus helt enkelt, jättetråkigt. Men sen när han går som han ska dansar vi fram. Vill ha det så jämt! Lätt att nöta för mycket vilket jag misstänker kan vara felet. Han tycker helt enkelt att det börjar bli lite tråkigt så nu måste jag blir roligare och planera det bättre och däremellan inte tjata.

Ett moment som han bara älskar är apporten, jösses vilken iver han visar när den åker fram!

Inkallning och hopp är såna moment som han får visa sin explosion, dom momenten blir jag besviken om vi floppar totalt i. Men allt kan ju hända på tävling, jag blir ju så nervös att jag säkert signalerar saker som gör honom förvirrad, haha.

Ställande och läggande under gång sitter till 85% i varjefall. Ibland blandar han ihop det och lägger sig ner vid stå tex. Jag försöker bestämma mig för vilket röstläge det fungerar bäst för honom. Ligg säger jag lite rappt, kort och bestämt. Stå eller stanna som jag använder då jag upptäckt att chansen är större att han förstår mig säger jag lite sakta, mjukt dov röst.
Har vi tur fungerar det även på tävling :)