Då har vi debuterat!

Söndag var dagen D. Dagen som jag och Eddie debuterade i lydnadsklass 1.

Samling var inte förrän 13:30 så vi hade gott om tid med lite bus i skogen så värsta spring i benen skulle vara borta.
Vi gick vår vanliga vända på 4 km, hade sele och långlina på då det vimlar av rådjur här och Eddie har ibland lite svårt för att låta bli att snappa upp spåren efter dom.

När vi nästan var hemma så kastade jag ut lite godis i blåbärsriset för jag tänkte att lite hjärngympa kanske är bra också. Ser då när han går med nosen i backen att han får den där kroppshållningen som säger, HÄR LUKTAR RÅDJUR!!!! Snabb som en vessla far han iväg. Jag reagerar blixtsnabb för jag vet att i det här läget fungerar inte öronen utan det är bara att försöka hinna ikapp linan. Och som jag springer!!!! Kärrmark och snårskog. Blött överallt med is inunder, jag ångar på och är så jäkla förbannad rent ut sagt. Helt plötsligt halkar jag och far omkull och landar i vatten. Jag är på en nanosekund på benen igen och älgar vidare över stock och sten. Efter 200 m får jag fatt på linan, jag gapar STANNA för 511:e gången och rycker sen tag i linan så hundkräket far omkull. Jag kroknar av andfåddhet och Eddie tittar förvånat på mig, ja där är du ju matte, jag har ju fått upp ett jätteviktigt spår här...Jag skäller en massa ord som han inte har en aning om vad dom betyder men han hör förmodligen på min ton att jag inte är nådig just nu.

Min man som chockat sett min framfart kommer ikapp och jag är vansinnigt arg. Kopplar om till koppel utan ett ord och vi går hem med en mycket trumpen hund bakom oss.

Väl hemma hinner jag bara snabb äta och byta om till torra kläder innan vi ska åka.

I bilen sätter jag på bra peppmusik och får faktiskt min arg känsla att försvinna. Jag känner mig peppad och förväntansfull när vi är framme. Vädret var vidrigt och uppvärmningen var utomhus. Jag drog sista startnumret och 13 på det ;) Men jag vart inte ledsen för det, nix jag var just nu på väldigt bra humör!

Tittar från läktaren på några ekipage innan jag tar ut Eddie ur bilen. Han känns kanon!! Riktigt fokuserad och vi har en superbra uppvärmning vädret till trots. Kanske var han lite spak efter fm historia och tänkte att det är nog bäst att bara  göra som matte vill nu....Småpratar lite med folk medans vi väntar och har allmänt trevligt. Eddie uppför sig perfekt fastän det är trångt i det rum alla tog skydd i från vädret i väntan på vår tur.

Sen var det dags, in i ridhuset. Där märker jag direkt att han tappar fokus, nosen i backen och jag försöker med mina vanliga knep att påkalla uppmärksamhet men det är ganska lönlöst....I det här läget brukar en sista åtgärd vara att peta till honom lätt med foten på ett ben, lite hallå nu menar jag allvar. Men jag känner att det kanske ser illa ut...Så jag gör det inte. Domaren frågar om jag är redo och jag svara ja fast jag märker att jag inte alls har Eddie med mig....

Linförigheten gick som den gick, han såg det nog som en promenad och poängen blev 5....

Läggande under gång 0 då han inte bemödade sig alls.

Inkallning hans supermoment (utom i skogen när spår lockar) 9 poäng, YES!

Ställande under gång 6 poäng, lite snålt kan jag tycka faktiskt.

Apportering 7 (rullar med apporten)

Hopp 9½ YEES!!! Och det är fastän han inte reagerade på en gång vid kommendering men sen kom han som den kanonkula han är.

Helhetsbedömningen blev 7, inte så bra och domaren påpekade att jag höll i halsbandet mellan momenten och det gjorde jag lite medvetet då jag var rädd att han skulle köra sin 'ärevarvgrej' som han ju gör ibland...Orkade helt enkelt inte jaga honom en gång till idag....

Då jag var sist ut så var det dags för platsliggningen och tandvisningen efteråt. Jag hade ju kunnat hoppa över den då jag insåg med våra poäng att vi inte hade någon chans alls men jag tänkte att vi måste träna på detta i skarpt läge så jag valde vara med ändå.

Vi blev pga högt antal deltagare indelade i tre grupper. Vi var sista gruppen förstås. Det var Eddie och tre stora schäferhannar var av ett par var ganska muttriga.

Vi la ner hundarna och Eddie la sig fint och rakt. Vi gick ifrån hundarna och ställde upp oss. Jag började räkna för mig själv samtidigt som jag inte riktigt vågade titta på Eddie. Har märkt att om jag tittar på han för mycket så blir han osäker och ställer sig upp ibland. jag sneglade då och då och han låg så fint!!! Blickstilla och gav inte dom andra hundarna en blick ens :) Jag började inse att detta går ju bra, tiden är slut när som helst. Åh gud, ligg kvar, ligg kvar. Då sätter han sig upp och kliar sig!!!! :( Då är tiden ute och vi får återgå, suck. 10 sekunder ungefär, 10 jäkla sekunder!!!

Platsliggning 0

Sen tandvisningen då. Vi har ju kämpat med detta då han blir så glad när folk tar i han. Vill gärna hoppa och pussas istället.
Jag försökte förbereda honom genom att säga 'visa' och själv lyfta på hans läppar innan domaren kommer till oss. Det är så vi tränat, jag förbereder honom  så han vet vad som komma skall.

Domaren kommer fram och Eddie sitter fint medans vi hälsar (brukar redan här bli hysteriskt hoppande). Domaren böjer sig över och Eddie reser på sig men låter han titta och det blev en 8! Inte ett endaste hopp!! :)

Så ett resultat på 97 föga smickrande poäng blev det, haha.

Men vad vi hade kul!!! Redan dagen efter hade jag anmält mig till nästa tävling i april. Skam den som ger sig, det SKA gå bättre och nu har jag mig själv att tävla mot. 97 fjuttiga poäng borde inte bli svårslaget, hahahaha.

Ridhusträning med hund

Ja då sökte jag upp en av stadens ridskolor och sa som det var. Jag frågade om det fanns ett ledigt ridhus som jag och Herr Hund kunde få gå in i och träna i en stund. Absolut gick det bra sa mannen som jobbade där :). Åh vad skönt det var att komma inomhus i härlig sand som underlag.

Eddie tyckte nog också det, träningen gick jättebra, mestadels...Hinder stod uppställda så jag tänkte utnyttja situationen och träna hopp på ett av dom. Eddie fattade nada och sprang förbi hindret gång på gång, har aldrig någonsin hänt att inte vill hoppa! Det är ju typ hans favoritmoment. Nåja , det såg ju inte ut som ett hundhinder så jag hoppas verkligen det var det som gjorde att han inte förstod. Fick till slut in ett par hopp så jag nöjde mig då.

Sen har han börjat med en annan konstig sak som börjar bli irriterande. Har hänt nu ett par gånger på varje träning. När ett moment är slut så gör han världens urladdning och tokrusar i ett eller två 'ärevarv' innan han kommer in igen. En gång när jag tränade i paddocken i stallet så sprang han i sin yra ut på landsvägen!! Inte bra alls och jag tränar med lina där hädanefter. Har ingen aning om hur tusan jag ska få honom att sluta med det :( Jag måste vara snabb som tusan att ta i halsbandet när momentet är slut och ge belöning efter det....

Varje gång han lyckas ändå känns det som han självbelönar sig. Någon med förslag vad jag kan göra eller har en hund som gör likadant? Ser framför mig en galet tokig hund som rusar runt runt runt på tävlingsdagen.

Anmält med skräckblandade känslor

Då var vi anmälda till vår första lydnadstävling, och snart är det dessutom!

Var på klubben idag och tränade. Åh vad bra allt gick fast det var mycket folk och hundar omkring :) Linförigheten var så sjukt bra, vi har hittat tillbaka till varandra igen.
Han var så totalt fokuserad och superrolig att jobba med. Men jag märker att han behöver en stunds uppvärmning innan han kan fokusera på mig helt. I början går nosen ständigt i backen och jag måste göra mig väldigt rolig för att få hans uppmärksamhet. Jag brukar också peta till han så han skärper sig, lite hallå här är jag, nu jobbar vi. Annars är det mycket, ska bara.....

Det enda som var katastrof var platsliggningen....Jag fick ihop några deltagare som ville träna med mig och Eddie låg först ok men sen börja han nosa på marken omkring sig och sen bara tjoff så började han rulla omkring i snön....Jag gick tillbaka och gjorde om allt, han låg fint en liten stund men sen tjoff så vart snön för lockande igen, suck. Jag gick tillbaka igen och la ner honom och sen lät jag honom ligga bara en liten stund innan jag avbröt. Nog ingen idé att vara med på någon utomhustävling under vintertid med honom ;) Börjar bli lite nervös att han kommer göra något liknande i ridhussanden bara :/

Veckans uppgift blir att hitta ett ridhus att testa i.

Lägger ut några vackra vinterbilder taget i vår sommarhage :)

Våga tävla?

Har sen en tid brottats med viljan att vilja delta i en lydnadstävling kontra känslan att typ dö av bara tanken.

Finns en lämplig tävling i min närhet inom en månad och jag borde sluta tramsa och anmäla oss. Det är klart det inte kommer fungera som på dom bästa träningarna men någonstans måste man ju börja för att utvecklas.

Efter ett lyckats träningspass känns det så självklart, så enkelt, vi är (snudd på) oslagbara. Sen går det dåligt nästa gång och då tänker jag, neeej vi är inte redo för det här. Han är nog inne i en ny fas och allt han kan är bortglömt, vi kommer göra bort oss totalt....

Har ju bara som mål att ta oss igenom tävlingen utan större missöden. Platsliggningen i grupp, tandvisningen och linförigheten är just nu våran svaghet.
Platsliggningen i grupp är det bara jag som tramsar, han har ju ett fåtal gånger ställt sig upp och det händer ju ibland. Han har aldrig gått upp och stört någon annan. Men det är väl min stora skräck, att han ska förstöra för någon annan.

Tandvisningen, tja den är ju som den är. Han är ju glad i varjefall...Inte så mycket poängförlust heller ;)

Sen vet jag inte riktigt vad som hänt med linförigheten då det varit våran paradgren :( Jag har fått lov att backa i träningen. Försöka få upp glädjen i det igen. Han sackar ibland, tittar rakt fram istället för att hålla kontakten med med mig. Tappar fokus helt enkelt, jättetråkigt. Men sen när han går som han ska dansar vi fram. Vill ha det så jämt! Lätt att nöta för mycket vilket jag misstänker kan vara felet. Han tycker helt enkelt att det börjar bli lite tråkigt så nu måste jag blir roligare och planera det bättre och däremellan inte tjata.

Ett moment som han bara älskar är apporten, jösses vilken iver han visar när den åker fram!

Inkallning och hopp är såna moment som han får visa sin explosion, dom momenten blir jag besviken om vi floppar totalt i. Men allt kan ju hända på tävling, jag blir ju så nervös att jag säkert signalerar saker som gör honom förvirrad, haha.

Ställande och läggande under gång sitter till 85% i varjefall. Ibland blandar han ihop det och lägger sig ner vid stå tex. Jag försöker bestämma mig för vilket röstläge det fungerar bäst för honom. Ligg säger jag lite rappt, kort och bestämt. Stå eller stanna som jag använder då jag upptäckt att chansen är större att han förstår mig säger jag lite sakta, mjukt dov röst.
Har vi tur fungerar det även på tävling :)

Snurrar och vändningar

Trist morgon som ändå blev bra då jag valde att skjutsa dottern till skolan och tog med Eddie i bilen dit. Dottern går i skola i stan och har bussbyten och så här i slutet av terminen är hon trött och bussen hennes går 6:40 nästan varje morgon så jag tänkte överraska henne med skjuts ända fram till skolentrén idag.

När jag lämnat av henne så åkte vi till en av stadens största motionsspår och var ute över en timme jag och Eddie. Lite kul med miljöombyten ibland tycker jag. Vi har ganska många olika rundor vi går här hemma iofs men ibland är det ändå roligt att gå på andra ställen tycker jag.

Igår var det träning på klubben igen. Gick mycket bättre än förra gången med allt utom ligg. Det fanns iofs en väldigt bra orsak till varför. All snö har töat bort så gräsplanen var en blandning av is, vatten och gegga. Vem vill slå sig ner på det?
Det blev badkaret när vi kom hem.....

I går var faktiskt första gången tandvisningen gick bra! Satan vad glad jag blev! Att en sån liten detalj kan göra en så frustrerad.
Vi tränade också mycket linförighet, gjorde snurrar bla och han är verkligen sjukt bra på det, backar runt mig är helt uppslukad av uppgiften. Kul! Fick höra att Eddie myntat ett nytt begrepp också, 'Eddievändningar'. Får försöka filma några sådana så ni får se, haha. Tyvärr kan det nog ge någon halvt poängs avdrag på tävling då han gör lite väl brutalt ibland men jag bjuder på det.

Snön har lagt sig

Jaha då blev det vinter i år igen. Inte mycket snö, nästan lagom för mig ;) Det blir ju lite ljusare och det är skönt.

I söndags var det dags för lagottoträff, alltid lika kul. Lite dålig uppslutning denna gång bara. Vi var bara tre och en var dessutom nyopererad så han fick inte springa lös. Så Eddie fick leka med en liten 6 månaders kille och det gick jättebra. Han har ju varit lite smådryg sista tiden, men han skötte sig bra och lyssnade även hyggligt på den stackars nyopererade som inte ville ha något att göra med varken honom eller den lilla valpen. Eddie och jag visade lite vad vi brukar göra i skogen i form av balanslekar. Nu var det lite halt men den gick bra ändå. Det var en mycket trött hund som spenderade eftermiddagen med att sova i soffan framför kaminen :)

Idag ska jag försöka lägga ett spår. Blir ju lite lurigare nu med snön men han behöver verkligen lite nos jobb nu känns det som. Har blivit så mycket lydnadsträning sista tiden och det känns som ju mer vi lär oss desto mer tycker jag att vi inte kan något alls....Apportbocken börjar ändå fungera bättre och bättre, det och tandvisningen kändes lite som hopplösa moment. Kan jag bara få ordning på apportmomentet är jag nöjd. Han gillar ju att apportera men att bara sitta still och hålla apporten utan att tugga visade sig vara svårare än jag kunnat ana.

Från att tagit apporten och i samma sekund spotta ut den alt tugga som en galning på den kan han nu hålla den stilla så jag tom hinner ta ett kort!

I väntan på stormen

Ska passa på idag att uträtta ärenden som köpa hundmat etc då eftermiddagen och framförallt morgondagen ser ut att bli riktigt busväder.

I går var vi och tränade igen. Han var inte riktigt på humör. Väldigt gnällig och rastlös både på planen men framförallt under fikat. Han har ju alltid varit en tyst och cool hund. Slappnat av lätt i nya miljöer och med andra hundar men senaste månaden har det blivit mycket gnäll tillsammans med andra.

Linförigheten gick så där, är väl bara sidförflyttningarna jag har hade han riktigt med mig. Svängarna måste jag få till bättre. Jag har en tendens att luta mig lite framåt och vrider mina axlar vilket gör han osäker. Han tittar väldigt mycket på mina axlar och jag tror förvirringen uppstod när jag förra veckan fick instruktioner om hur jag placerar mina fötter vid svängar. Jag tänker för mycket på det nu och får då en annan kroppshållning som han inte är van med. Ska prova under veckan att bara slappna av och återgå till ursprunget.

Läggandet under gång som jag tyckte blivit riktigt bra var igår väldigt tveksamma. Han la sig ner men såg väldigt frågande ut. Reser sig upp för snabbt också.

Hopp däremot, ja det gillar han. Helt sjukt vad han taggar för det :)

Tandvisningen la vi extra tid på igår för hans skull. Nåja lite framsteg fick vi till slut men jag har börjat  misströsta att vi någonsin ska få ordning på det.

Platsliggning i grupp var lite rörig då en hund ställde sig upp ganska omgående och fick sen med sig fler bla Eddie. Inget bus och stoj utan bara allmänt lätta i rumpan allihopa.

Så nej någon toppenträning var det inte men det är bara att komma igen!