Frukost vid vattnet

En sån härlig  morgon det blev idag. Packade ryggsäcken med kaffe och äggmackor och åkte till en badgrop några km från oss. Vi har inte varit där med Eddie förr så det var lite spännande att se hur han tänkte kring vattnet. Vi slog oss ner vid vattenbrynet och åt vår frukost i solen, superhärligt. Det var alldeles lugnt och bara en till hund till där men den var på andra sidan sjön. Eddie tyckte nog det var lite kallt eller kanske lite läskigt så han nöjde sig med att gå ner i vattnet upp till magen, men kul var det. Plaskade med framtassarna och for fram och tillbaka. Grävde i sanden och skitade ner sig alldeles.
Så dit åker vi gärna fler gånger. När han sen blir större och förhoppningsvis friröntgad i höfterna så är det alldeles lagom cykeltur dit, blir jättekul!

Finns även en större grop lite längre bort som man måste åka bil till och där kan man verkligen ha det lugnt och skönt om somrarna med hunden. Vattnet där är kristallklart och många hundägare åker dit just för att det inte finns förbud mot hundbad där. Den gropen är väldigt stor så man kan sprida ut sig väldigt väl om man vill vara ifred :)

Nu blir det lite stall, lite matlagning och middag hos syrran framåt kvällen. Skulle vilja hinna med min egen trädgård också men det gör jag nog inte som vanligt då med andra ord. Men jag har i varje fall små hjälpredor där ute som luckrar jorden åt mig och äter upp det lilla ogräs som börjar titta upp, hönsen.

Husse äter frukost och Eddie har hittat en pinne.

Jättekallt det här  men samtidigt roligt på något vis.

Eddie en trädgårdsmästarhund

Ja nu har ju lurvet fått följa med ett tag till jobbet om dagarna. Mestadels har det ju varit både regn och kyla så då är han mest i bilen, sovandes. Ibland ser man huvudet sticker upp för att kolla vad vi gör men sen somnar han snabbt igen. Tar ju en ganska rejäl morgonpromenad med honom före arbetet så han är verkligen trött.
Nu blev det ju lite varmare och då kan han ju följa med ut i trädgårdarna. Jag binder fast honom på lämpligt ställe och har koll på han hela tiden jag jobbar.

Har upptäckt att bäst är att placera han på en en trätrall eller stenlagd yta för då kan han inte roa sig med att gräva i gräsmattan eller gnaga på något träd....I början är han lite gnällig men vi ignorerar honom totalt och svårast för det har nog min chef...."Nämen, vad viiill duu då lilllla guuuubben". Vilket ju spär på hans känsla av att "ja just nu har jag skittråkigt". Så jag får uppfostra henne lika mycket som honom, haha.

När han väl lagt sig till ro på medhavd filt och har ett märgben och en leksak bredvid sig ser han ut att trivas kanon :)

Kunden idag ville helst behålla honom sa dom. Mannen i huset tog med han in till frun som var nyopererad för att hon också skulle få träffa honom. Så jag hoppas det kommer fungera bra detta :)

Har även börjat fundera på en reservplan i form av hundgård. Skulle vilja göra om vedboden till hönshus och då skulle lekstugan som idag är hönshus kunna förvandlas till hundkoja modell väldigt stor. Sen i anslutning till den köpa sektioner av hundgårdsgaller och göra en bra grusad hundgård så han kan gå in och ut som han vill. Därifrån kanske han skulle kunna hålla koll på hönorna, skrämma bort både räv och hök. Sen när sonen kommer hem från skolan så får han komma in igen.

Vintertid är jag ju hemma så det handlar ju främst om vår och höst ( på sommaren är ju barnen hemma). Måste fundera lite till på det alternativet, kostar ju lite att grusa upp och köpa hundgården. Det finns ju sen inga garantier att han trivs med det upplägget. Vi har ju förvisso inga grannar  men vill inte han en ledsen hund som skäller och har sig. Ja vi får väl se helt enkelt :)

Vad djuren på torpet gör vid dagsregn

Regn regn och mera regn, det enda lite positiva är att vi inte jobbar i sånt här väder. Fördelen med att jobba i sånt litet företag som jag gör att vi bestämmer själva när vi fått nog. Idag fick vi nog redan på morgonen då prognosen visar att det kommer hålla på hela dagen.

Eddie däremot tycker att lite regn inte gör något. Helst skulle han nog vilja bada i dom sjukt översvämmade diken här omkring. Matte är ju lite tråkig och tillåter inte sånt, suck.

Hönorna verkar inte heller ett dugg bekymrade över strilregnet. Dom spatserar omkring och ser ut som dränkta katter där ute i trädgården. Lite då och då hörs ett nöjt kuckeliku från tuppen. jag tror dom är glada över att snön i vår trädgård sakta men säkert försvinner och dom kommer åt gräset igen.

Jag är glad jag satte på gamla ponnytanten halstäcket med lite extra foder. Många hästar klarar sig utmärkt utan täcken men hon är nu 25 år och ingen ungdom längre. Jag har hittat henne mitt i sommaren skakandes i hagen efter dagsregn, ryggmuskler ömma och stela som fiolsträngar. Så hon behöver täcken vid blåst och nederbörd så är det bara.

Katterna däremot kurar ihop sig i sängarna, dom föredrar den hederligt fina aktiviteten: sova, vid sånt här väder.

Jag är nog mest likt en katt jag. Tyvärr har jag en tråkig syssla jag nu måste ut och göra. Dotterns ytterfönster har blåst upp på vid gavel och vi har såna där gamla fönster med innanfönster som jag remsar varje höst. Så för att komma åt ytterfönstret utan att behöva ta bort klisterremsorna innefrån får jag ställa upp en stege och skruva i en skruv från utsidan. Så det är väl bara att bängla upp stegen och klättra upp med skruvdragaren antar jag.

Väldigt blöt tupp

Varg i sikte

Höll på att sätta morgonkaffet på tvären tidigt i morse. Satt och hängde vid köksbordet och försökte vakna med första koppen kaffe då jag ser ett rådjur utanför hästhagen på gärdet som springer. Fort sprang det och jag säger till min man, men herregud vad fort rådjuret springer därute. Jag han knappt avsluta meningen innan jag ser varför. Ett grått hundliknande djur springer efter, EN VARG, ropar jag! Mer hinner jag inte säga förrän dom båda försvann i skogen.
Jag försökte tänka, det kan ju faktiskt ha varit en stor grå hund som jagade så jag går ut på verandan för är det en hund brukar man höra en galen hundägare som gapar. Klockan var 6:30 och det var alldeles tyst....

Får kontakt med personalen som jobbar i den tågverkstad som är vår närmsta granne och nattpersonalen berättar att dom sett en varg några gånger här denna vinter. Jaha, det var det jag misstänkt länge. Jag hade hoppats att tecknen jag sett i vinter handlat om en förbipasserande varg men den verkar ha stannat. Känner mig inte alls glad över detta. Jag går ju dagligen lös med Eddie i skogen, jag har frigående hönor och katter, jag vill verkligen inte ha vargen så här nära. Och med tanke på hur vargarna som nu funnits länge i ett samhälle några mil från oss agerar sig är det inte skoj. Dom vargarna går ogenerat omkring i villakvarterets gator, in på tomter, cykelbanor och motionsspår. En boxer har fått sätta livet till och kanske fler sällskapshundar än jag vet.

Jag är inte en galen vargmotståndare som vill ha bort varenda varg men många av dom vargar vi har är något galet med, dom är för tama och det är banne mig inte okej.

Tiden lär utvisa vad för typ vi nu har här men jag ska köpa mig en visselpipa som jag kan vissla med när jag går med hunden i skogen och här ute på vår svarta väg om kvällarna för jag börjar bli trött på att gå och tjoa, hosta och klappa händerna. Jag tittar mig omkring när jag går därute i mörkret kan jag lova och för första gången i hela mitt liv känner jag mig inte helt bekväm i skogen. Skogen för mig har alltid varit lite speciell, skogen och jag har ett alldeles eget förhållande som jag trodde var orubbligt. För mig har alltid skogen betytt frihet och återhämtning.

Jag vet inte riktigt vad skogen står för längre....

Utställningsdagen

I går var det premiär för Eddie i utställningsringen. En inofficiell valp och veteranutställning i Avesta. Han var så duktig, uppförde sig exemplariskt hela tiden. Vädret var ju riktigt dåligt och jag saknade tiden med boxer, så bekymmersfri man var då gällande pälsen....Han var ju så fin och vit i pälsen, nyklippt och riktigt snygg, så jag var rädd att han skulle blöta ner sig alldeles men vi lyckades parera de värsta ler och vattenpölarna.

Vi fick inte något pris men kritiken var överlag bra tycker jag. Domaren sa att han inte kunde utdela något HP för han hade 'något undersatta bekbensrörelser'. När vi sen gick mot parkeringen bajsade han två stora högar....Hmm var han nödig hela tiden och därför gick lite tråkigt?? Försökte rasta honom ett par gånger medans vi var där men han vägrade göra ifrån sig. Ja ja inte mycket att göra något åt.

Har en tävling i Gävle på gång i maj, blir kul!

Idag fick han en rejäl promenad i skogen då han byggt upp en del energi då han tvingats till koppelpromenader ett par dagar då pälsen var rentvättad. Lycklig hund rusar runt och blötte ner sig ordentligt i skogen, ska det vara så ska det liksom.
Skickar iväg honom på några uppletningsuppdrag som vanligt. Mina vantar lyckas ju alltid försvinna där i skogen, gång på gång dessutom...host host....Jag ser att han fokuserar på någon doft i en riktning som är helt fel, min vante är åt andra hållet. Jag försöker få hans uppmärksamhet men han söker med nosen frenetiskt i ett annat område. Helt plötsligt kommer han springande med vad jag tror är en lång pinne. Kallar in honom och ser då att pinnen inte alls är en pinne utan ett helt rådjursben, typ hela låret också. Ingen hundmänniska som likt som jag lagt ett spår med en klöv utan denna är avbiten av ett djur....Jaha, varg eller lo är ju frågan? Går tillbaka där han letade reda på den men inga mer fynd hittade vi. Kan säga att denna låg inte alls långt från motionsspåret, ca 20 meter in i skogen bara...Eddie var lite förnärmad då han inte fick leka med det äckliga benet, han brukar ju få göra det med spårklöven.

Spårläggning, kaffe och fotboll

Tittar ut och vinden viner och snön vräker ner....Inte särskilt sugen att varken åka till hundklubben eller stallet just nu.

Men igår var ju vädret fantastiskt, åtminstone större delen av dagen. Jag la ett 400 meter långt spår, längsta någonsin. Har köpt nytt sele till Eddie och han var så ivrig i skogen. Vi hade även med kaffe och bullar som vi fikade med efteråt.
Han gick jättebra hela vägen, missade ingenting men spårslutet missade han helt och det är andra gången han gör det. Han fortsatte spåra mina spår efter klöven. Vet inte riktigt hur jag ska få ordning på det. Han gillar ju klöven när han sen hittar den och inte bara springer förbi den.

Ja ja i maj blir det kurs så vi får säkert bra tips då.

Det var sedan underbart skönt där ute i skogen med kaffe och bulle och Eddie var ju supernöjd :) Vi brukar också ha med några foderkulor när vi går i skogen som vi kastar iväg lite hur som helst i blåbärsriset. Ordet 'leta' och Eddie sätter iväg och nosar upp kula efter kula. Han är grymt snabb att hitta dessa och vi fick kasta längre och längre bort från där vi fikade. Väldigt bra aktivitet för den lite lata hundägaren som vill sitta och lapa sol med en kopp kaffe tycker jag ;)

Idag var vi på fotbollsmatch igen. Väldigt bra passivitetsträning och stundtals går det riktigt bra men emellanåt blir han verkligen uttråkad. Men det är bara att kämpa på, många matcher blir det i sommar så han hinner nog härdas.
Det är lite kul att se, mot slutet var han så uttråkad att han inte visste vart han skulle ta vägen, var som myror under skinnet på han. Jag tänkte att vi tar en lång skogsprommenad när vi kommer hem men innan vi hann ut så somnade han och sover än, helt slut verkligen. Väldigt jobbigt alltså att bara ligga där på planen....

En annan sak han lärt sig i helgen är att bemästra trappan här hemma. Han sover ju annars under den om nätterna då han inte vill gå upp för trappan till oss. Han har varit nöjd på nedervåningen men i går morse, typ kl 5 vaknade vi av små tassande steg i sovrummet. Då kom han alltså upp helt plötsligt, han övervann sin rädsla. Han hoppade upp i sängen mellan oss, mysigt tycker jag. Hade alltid våra boxrar där men med Eddie är det annorlunda, han blir ju varm efter ganska kort stund och hoppar då ner igen.

I morse nästan samma tid smög han upp igen sötnosen. En liten ny rutin kanske?

Eddie njuter i solen med rådjursklöven som han just nosat rätt på