Söndag var dagen D. Dagen som jag och Eddie debuterade i lydnadsklass 1.
Samling var inte förrän 13:30 så vi hade gott om tid med lite bus i skogen så värsta spring i benen skulle vara borta.
Vi gick vår vanliga vända på 4 km, hade sele och långlina på då det vimlar av rådjur här och Eddie har ibland lite svårt för att låta bli att snappa upp spåren efter dom.
När vi nästan var hemma så kastade jag ut lite godis i blåbärsriset för jag tänkte att lite hjärngympa kanske är bra också. Ser då när han går med nosen i backen att han får den där kroppshållningen som säger, HÄR LUKTAR RÅDJUR!!!! Snabb som en vessla far han iväg. Jag reagerar blixtsnabb för jag vet att i det här läget fungerar inte öronen utan det är bara att försöka hinna ikapp linan. Och som jag springer!!!! Kärrmark och snårskog. Blött överallt med is inunder, jag ångar på och är så jäkla förbannad rent ut sagt. Helt plötsligt halkar jag och far omkull och landar i vatten. Jag är på en nanosekund på benen igen och älgar vidare över stock och sten. Efter 200 m får jag fatt på linan, jag gapar STANNA för 511:e gången och rycker sen tag i linan så hundkräket far omkull. Jag kroknar av andfåddhet och Eddie tittar förvånat på mig, ja där är du ju matte, jag har ju fått upp ett jätteviktigt spår här...Jag skäller en massa ord som han inte har en aning om vad dom betyder men han hör förmodligen på min ton att jag inte är nådig just nu.
Min man som chockat sett min framfart kommer ikapp och jag är vansinnigt arg. Kopplar om till koppel utan ett ord och vi går hem med en mycket trumpen hund bakom oss.
Väl hemma hinner jag bara snabb äta och byta om till torra kläder innan vi ska åka.
I bilen sätter jag på bra peppmusik och får faktiskt min arg känsla att försvinna. Jag känner mig peppad och förväntansfull när vi är framme. Vädret var vidrigt och uppvärmningen var utomhus. Jag drog sista startnumret och 13 på det ;) Men jag vart inte ledsen för det, nix jag var just nu på väldigt bra humör!
Tittar från läktaren på några ekipage innan jag tar ut Eddie ur bilen. Han känns kanon!! Riktigt fokuserad och vi har en superbra uppvärmning vädret till trots. Kanske var han lite spak efter fm historia och tänkte att det är nog bäst att bara göra som matte vill nu....Småpratar lite med folk medans vi väntar och har allmänt trevligt. Eddie uppför sig perfekt fastän det är trångt i det rum alla tog skydd i från vädret i väntan på vår tur.
Sen var det dags, in i ridhuset. Där märker jag direkt att han tappar fokus, nosen i backen och jag försöker med mina vanliga knep att påkalla uppmärksamhet men det är ganska lönlöst....I det här läget brukar en sista åtgärd vara att peta till honom lätt med foten på ett ben, lite hallå nu menar jag allvar. Men jag känner att det kanske ser illa ut...Så jag gör det inte. Domaren frågar om jag är redo och jag svara ja fast jag märker att jag inte alls har Eddie med mig....
Linförigheten gick som den gick, han såg det nog som en promenad och poängen blev 5....
Läggande under gång 0 då han inte bemödade sig alls.
Inkallning hans supermoment (utom i skogen när spår lockar) 9 poäng, YES!
Ställande under gång 6 poäng, lite snålt kan jag tycka faktiskt.
Apportering 7 (rullar med apporten)
Hopp 9½ YEES!!! Och det är fastän han inte reagerade på en gång vid kommendering men sen kom han som den kanonkula han är.
Helhetsbedömningen blev 7, inte så bra och domaren påpekade att jag höll i halsbandet mellan momenten och det gjorde jag lite medvetet då jag var rädd att han skulle köra sin 'ärevarvgrej' som han ju gör ibland...Orkade helt enkelt inte jaga honom en gång till idag....
Då jag var sist ut så var det dags för platsliggningen och tandvisningen efteråt. Jag hade ju kunnat hoppa över den då jag insåg med våra poäng att vi inte hade någon chans alls men jag tänkte att vi måste träna på detta i skarpt läge så jag valde vara med ändå.
Vi blev pga högt antal deltagare indelade i tre grupper. Vi var sista gruppen förstås. Det var Eddie och tre stora schäferhannar var av ett par var ganska muttriga.
Vi la ner hundarna och Eddie la sig fint och rakt. Vi gick ifrån hundarna och ställde upp oss. Jag började räkna för mig själv samtidigt som jag inte riktigt vågade titta på Eddie. Har märkt att om jag tittar på han för mycket så blir han osäker och ställer sig upp ibland. jag sneglade då och då och han låg så fint!!! Blickstilla och gav inte dom andra hundarna en blick ens :) Jag började inse att detta går ju bra, tiden är slut när som helst. Åh gud, ligg kvar, ligg kvar. Då sätter han sig upp och kliar sig!!!! :( Då är tiden ute och vi får återgå, suck. 10 sekunder ungefär, 10 jäkla sekunder!!!
Platsliggning 0
Sen tandvisningen då. Vi har ju kämpat med detta då han blir så glad när folk tar i han. Vill gärna hoppa och pussas istället.
Jag försökte förbereda honom genom att säga 'visa' och själv lyfta på hans läppar innan domaren kommer till oss. Det är så vi tränat, jag förbereder honom så han vet vad som komma skall.
Domaren kommer fram och Eddie sitter fint medans vi hälsar (brukar redan här bli hysteriskt hoppande). Domaren böjer sig över och Eddie reser på sig men låter han titta och det blev en 8! Inte ett endaste hopp!! :)
Så ett resultat på 97 föga smickrande poäng blev det, haha.
Men vad vi hade kul!!! Redan dagen efter hade jag anmält mig till nästa tävling i april. Skam den som ger sig, det SKA gå bättre och nu har jag mig själv att tävla mot. 97 fjuttiga poäng borde inte bli svårslaget, hahahaha.
