spårar vidare.

Kände för att lägga ett nytt spår till Eddie idag. Så ut i djupa snön i hästhagen gick jag. Man kan ju tycka att hur svårt kan det vara, han ser ju med ögonen exakt vart jag gått i den orörda snön. Men hundar tycks inte tänka så, dom använder nosen ändå.

Idag la jag en vinkel också för första gången. Inga problem, Eddie som följde spåret klockrent hela vägen fram till korven :)

Tränade även lite lydnad efteråt. Kasta leksaken men måste vänta på kommando innan han får ta den tex. Han ska även komma tillbaka och släppa den vid mina fötter. Han har blivit väldigt bra på det :) Platsliggning funkar också bättre och bättre. Jag lämnar honom och han ligger kvar, jag går tillbaka och han ligger kvar tills jag ger kommando sitt, då sätter han sig och bibehåller kontakten med mig.
Så nu är det bara att finslipa samt göra det lite svårare tex längre liggtider och liknande. Jag ser väldigt fram emot grundkursen i april då är det upp till bevis hur bra allt fungerar med störningar.

Så tacksam!

Vad märkligt egentligen. För ett år sedan visste jag knappt om rasen Lagotto. Men sen träffade jag en så trevlig hund hos en kund. Glad och sprallig, påminde om våra boxrar fast mindre och ulligare. Jag frågade vad det var för ras och husse berättade att det var en Lagotto. Jag frågade om alla är så här roliga och öppna i sinnet. Svaret var njaaa..... Endel tycks vara reserverade och skälliga, osäkra men av det har vi inte märkt något av sa han och skrattade åt sin hund som inte visste vem av oss kollegor han skulle hälsa mest på :)

Jag är en googlemänniska så när jag kom hem började jag genast söka.
Månaderna gick och saknaden av vår Doris började avta sakta men känslan av att det fattades en hund var stark.

Rätt vad det var fick jag träffa ännu en lagotto hos en kund och en till och en till! Alla väldigt öppna, nyfikna och glada.

Jag började prata om dessa hundar för familjen, visade bilder och filmer.

När vintern kom hade vi bestämt oss, i varjefall till 99%.

Hade mejlkontakt med flera uppfödare, snurrade runt på kennelsidor.

Åkte till sist upp till Furuvik och där fanns han, allas våran kelgris Eddie. Har inte ångrat oss ett dugg. Han är precis så öppen och glad i allt som dom ska vara. Lätt att slappna av också vilket är en stor fördel.

Alla är inte som dom lagottos jag träffat. Ibland blir det fel någonstans. Kanske fel avelsmaterial, kanske fel uppväxt. Kanske händer något oförutsett som präglar hunden för resten av livet, vad vet jag?

Jag vet bara att vi hade himla tur som fick just Eddie!

tonårshund?

Hm undrar jag om tonårsperioden kommer smygandes nu, det känns så. Igår var vi ute väldigt mycket, vädret var ju fantastiskt. Barnen är sportlovslediga och ville följa med på en skogspromenad. Kanske var det för att dom var med som Eddie var mindre uppmärksam mot mig, jag vet inte.
Han var väldigt fladdrig och dom stunder han var tvungen att gå i koppel drog han hela tiden. Han är vanligtvis jätteduktig på att inte dra när han går i koppel.

På kvällen skulle man ju tro att han var trött efter all utevistelse men inte då. Rastlös är ordet. Svassig hela kvällen. Han brukar annars mest sova direkt när vi kommer in. Jag fick lov att bli irriterad på han vid ett tillfälle, då slog han sig till ro. I natt vaknade vi av att han började kasta omkring med ett märgben mot klinkersgolvet, lät jättehögt. Var tvungen att gå ner och ta bort det från han.

Jaja det är väl bara härda ut. Kan bli jobbigt med en tonårshund i huset....

Igår gjorde jag även en annan sak. Anmälde till första utställningen. Påskvalpen i Avesta 14/4, ska bli superkul! Måste börja träna på att stå!

Eddie fixar inkallningen trots enorma frestelser!

Igår vart jag så där imponerad av skruttvalpen igen. Tog en em promenad nedåt vår väg. Vi är dom enda som får köra där och sikten är bra så man ser på långt håll ev promenerare. Därför kan man ha Eddie lös där väldigt enkelt.

Fick kalla in honom ganska snabbt för jag såg en hund komma emot oss på vägen. Hunden skällde och Eddie gillar inte sånt så den inkallningen var ju inte så svår.
Möter den matten och hunden nästan dagligen men brukar bara gå förbi varandra.
Kanske var det det fantastiska vädret som gjorde att vi nu stannade och pratade en stund. Hunden visade sig inte alls vara så farlig som Eddie trodde så vi lät dom leka i solen.

Ser då en annan hundägare komma längre fram. Denna känner jag rätt väl och Eddie brukar leka med båda hennes hundar som verkligen är jättebra på att leka med honom.
Vi ska precis koppla dom två lekkompisarna för vi vill ju inte att dom ska rusa fram till dom andra utan att pratat med den ägaren först.
Eddies nyvunna vän får då också syn på dom och påbörjar springadet mot dom med Eddie vid sin sida. Matte ropar på sin hund som struntar alldeles i henne och jag får känslan att Eddie kommer hänga på sin kompis och strunta i mig också.
Jag ropar i varjefall HIT, och döm om min förvåning när valpskrutten tvärvänder och lämnar sin roliga kompis och kommer till mig och kastar sig in vid min vänstra sida!! LYCKA!!!

Sen träffas vi med alla hundar och har en trevlig stund i solskenet.

Vi går vidare i rikting mot vårat hus igen med alla lösa då vi återigen ser ett hundmöte längre fram. Denna känner jag inte alls igen och jag kallar in i god tid och Eddie kommer trots att dom andra fortfarande är lösa :)

Så igår tränade vi inkallning med störning och Eddie var helt fantastisk duktig tycker jag :)

Så Eddies 6 månadersdag firades med både nya och gamla vänner i härligt solsken!

korvträd och krock med motionär

Inkomna från skogen där trädstammarna idag innehöll ovanliga mängder korv. Eddie hade nog jättekul. Inte bara att han verkligen fokuserade på var jag var utan sen dessutom pilla fram bitarna ur barken kan vara klurigt. Ibland satt dom lite högre så man måste stå på två ben för att nå.

När jag 'hittat' en ny stam med godis i så kommer helt plötsligt en joggare. Han hördes inte på snötäckta stigen där mitt i skogen. Eddie var på andra sidan stigen jämfört med mig. I samma stund som Eddie insåg att jag hittat något där borta korsades hans väg med joggarens. Han hade nog inte heller sett Eddie men sträckte fram handen och lät glad på rösten när dom i praktiken krockade lätt med varandra. Då upptäckte även jag honom....Jag ropade HIT men Eddie var redan på väg till mig, han hade inte tid att hälsa på den något förvånade motionären som inte alls verkade ha något emot en pratstund med en lurvig valp.

Mattes korvträd stod högre i kurs idag :)

Glöm inte att leka!

Det är lätt när man får hem sin nya hund att man siktar in sig på att lära den en massa saker. Sitta fint, komma när du ropar, gå fint i koppel och andra saker som man tycker den ska kunna.

Vad man inte får glömma bort mitt i all träning är att leka med hunden! Det är faktiskt jätteviktigt och ett suveränt sätt att knyta band mellan er. Jag brukar ha lite dragkamp med ett rep med knutor tex. Jag låter ofta valpen vinna repet i dragkampen. Den springer en runda men kommer sen ofta tillbaka till dig för mer draglek. Skulle jag vinna över valpen flest gånger så är det inte så säkert att valpen vill komma tillbaka nästa gång den vinner och det kan bli ett problem när man sen vill att den ska apportera tex.

Att bara stå och kasta saker tex bollar gör jag inte så speciellt mycket, tycker ofta endel hundar blir lätt stressade över såna lekar. Jag kan göra något enstaka kast men inget vi gör dagligen.

Idag tänkte jag göra en annan slags lek men den kräver lite förberedelser (och att inga andra hundar som får kännedom om leken). Jag går en slinga i skogen och sätter fast lite godsaker i träden, petar in något under snön etc. Små skinkbitar, korv eller vad man nu har. Jag gör Eddie uppmärksam på att jag känner något. Eddie kommer säkerligen också känna doften och genast börja söka var doften kommer ifrån. Ofta kommer jag vara den som 'hittar' maten först. Min tanke är att Eddie kommer tänka wow, matte kan hitta schysst mat i skogen, bäst att hänga med henne så jag inte missar några läckerbitar. Jag vinner poäng i hans ögon och han kommer förhoppningsvis inte vilja springa för långt ifrån mig när han är lös.

Vi får se hur det går!

Eddies favoritleksak hemma, apan Mikael. Han har bitit  av näsan så den ser väldigt märklig ut, ungefär som Michael Jacksons....Här äter han och Mikael tillsammans.  Lite kladdigt kan jag tycka ;)

Eddies nya träningskompis

Orkade inte skriva något igår men på eftermiddagen åkte jag och Eddie till en släkting som behövde lite hjälp med sin nya familjemedlem Ozzy. Han är strax över året när hon tog över honom och inte fått något riktig uppfostran så det är lite jobb med en sån hund. Han är ganska stor också, blandning mellan mastiff och amstaff så han är som en valp i jätteförpackning. Snäll kille men vet inte alltid vad som förväntas av honom och hur ska han kunna veta det när ingen besvärat sig med att visa honom?

En liten valp har man ju vissa fördelar att forma, den är ju ofta lite osäker och ängslig och det är ju så mycket enklare att spela på en sån sak som inkallning tex. En vuxen hund har fått lite självförtroende redan och tycker den klarar sig bra utan sin förare. Sån är Ozzy, självständig och tar lite egna beslut när det passar honom. Mycket mera jobb med att lära in saker så vi får se hur det går. Kanske får man nöja sig med att kunna ha en sån hund lös på väl valda ställen fast alltid med sele och lina? Kanske kommer man aldrig till att få 100% följsamhet? Inte alla hundar kan man ge den friheten att helt få springa lösa även om man gärna vill ge dom det. Vi får se hur långt vi kommer med honom.

Vi tog en koppelpromenad tillsammans i varjefall. Ozzy brukar slita och dra när han ser andra hundar, han vill leka inget annat. Han ville hemskt gärna fram till Eddie också, Eddie var lugn och satt bara och tittade på honom. Sen gick vi bara och då lugnade han ner sig Ozzy. Gick jättebra att promenera sida vid sida. Eddie fick i helt ny miljö promenera med en för honom ny hund. Bra träning för båda.

 Idag efter en härlig skogspromenad så var det mycket tingeltangelsnö i Eddies päls. Det enda som hjälper är en dusch så jag passade på att schamponera honom också. Han är helt ok med bad, står stilla och ser mest ynklig ut.

Får se senare under dagen om vi åker till svärmor och fikar. Eddie får följa med så klart. Alltid nyttigt att besöka andra och prova nya saker. Där får man åka hiss tex, jättespännande ;)

Eddies tänder är bedårande på denna bild ;)

Underbara valp!

Vilken fantastisk duktig valp vi har! I morse la jag ett nytt korvspår och jag var lite nervös över hur han skulle reagera på spårselet från gårdagens olycka men han var helt obrydd. Spårningen gick som en dans och korven låg kvar vid slutet så idag fick han sin belöning :)

Efter att varit ute och gjort allt möjligt så var jag tvungen att åka och jobba. Min säsong har börjat lite på halvfart i varjefall. Tanken är att när det blir heltid så får han följa med antingen mig eller gubben på jobbet. Sonen har ett par tidiga dagar också så det blir lite pusslande.

Ensamträningen har gått löjligt bra. Han verkar bara sova under sin älskade trappa. Vet jag att det blir längre än ett par timmar brukar han få ett nytt märgben. Jag har verkligen tränat detta med att vara ensam från början. Det viktigaste är att han är välmotionerad och nykissad. Han får bara vara i hallen och jag lämnar han inte förrän han kommit till ro. Först gick jag ut och matade hönorna. Gick in och ut genom dörren flera gånger. Att dörren stängs ska vara något som bara sker, inget konstigt. Höll på någon vecka med detta sen utökade jag med att mocka rent åt hönorna, det tar lite extratid. Sen dröjde jag mig kvar lite till och lite till. Åkte och handlade mjölk i närbutiken, hämtade Wilma vid bussen, handlade i affärer längre bort osv osv. Till slut var vi uppe i 2-3 timmar utan problem eller stress.
Som längst har han varit hemma lite över 3 timmar.

Idag planerade jag jobb i fyra timmar. Så jag förberedda honom väl i morse, spårning och en tur i skogen. Han var trött och gnagde på sitt nya märgben när jag lämnade honom.
När jag kom till jobbet började det genast strula, bilen strejkade bla. Så min dag blev 5 timmar istället för 4. Med ångest i magen åkte jag raka vägen hem. Smög lite för att lyssna efter gnäll osv. Öppnade snabbt dörren och där låg han bästa valpen och sov. Lyfte huvudet när jag kom in och såg ut att tänka, jaha kommer du nu.....
Han är helt annat mot boxrarna som vart alldeles överlyckliga, pussades, studsade och svängde med hela rumpan av lycka och då hade man bara hämtat posten.....

Eddie är så sansad. Hela hallen är full av skor, i jackorna som hänger lågt finns det hundgodis men han bara sover. En helt fantastisk valp har vi som på måndag fyller 6 månader!

Men åh misslyckad spårpremiär

Tänkte att idag ska vi introducera spårsele och lina. La ett rakt ganska kort spontanspår med hjälp av korv och gick in och hämtade Eddie. Satte på spårsele för första gången och kopplade på linan.

Planen var att ta en vanlig promenad och se om han snappade upp det avvikande spåret. Och visst gjorde han det! Vart jätteivrig men helt plötsligt hör jag från skogen någon som ropar på sin hund. Åh typiskt, en tollare råkade passera mitt spår och snappade naturligtvis upp det.....Jag vill inte att Eddie springer fram till okända och när det är fråga om korv så kan det ju uppstå konflikt så jag fick hejda honom. Han som var så ivrig :( Jag ropade till ägaren som var irriterad på hunden som inte kom på inkallning att den snappat upp korvspåret och egentligen är precis rätt på målet. Då förstod han men tyckte det var synd att dom förstört för oss. Inte mycket att göra åt sa jag, får lägga nytt spår.

Han fick till slut in hunden och jag tänkte att det här var ju skit men  Eddie ville fortfarande följa det heta korvspåret så jag lät han göra det. Nu vete tusan om inte tollaren ändå missade korven vid slutet som var inpetad under snön för Eddie väl framme krafsade och hade sig och kanske (förhoppningsvis) hittade han skatten. Jag gav han det vanliga godiset jag hade i fickan, leksaken och berömde massor i varjefall.

Sen hände misslyckande nr två. Han var ju lite mallig på vägen hem, for iväg lite och när jag kallade in han så ger han som vanligt 110%. Det var bara det att linan fastnade på något sätt under en sten så mitt i rörelsen mot mig slog det tvärstopp, brutalt tvärstopp. Eddie verkligen skrek hysteriskt och la sig ner!!

Jag ville ju inte spä på rädslan så jag försökte bara odramatiskt ta av han selet medan jag uppmuntrande pratade med han. Jag fortsatte leka direkt, kallade in han igen, busade osv så jag hoppas hoppas hoppas att det inte blir problem att sätta på selet igen.....

På hemmaplan tog jag fram ny korv och lyckades gömma ett par bitar under snön när han var upptagen med annat. Bad han söka och visst hittade han korven så klart. Snö är kul att gömma saker i, gräva är något lagotton gärna gör och i snö blir dom varken smutsiga eller förstör någon gräsmatta :)

Promenera mera hundägare!

Något jag noterat under en väldigt lång tid är att det finns massor av hundar (hmm och ägare med) som skulle behöva promenera mer. Jag förstår ärligt talat varför många har problem, inte bara med övervikt utan lydnadsproblem hos hunden.

Jag ser jättemånga människor som ofta har aktiva raser men promenerar 200-300 meter per promenad. Jag passerar en del hundar och dess ägare många gånger per dag, alltid på samma ställe. Har tänkt länge att jag vet ju inte var dessa bor, kanske bor dom 2 km från detta ställe och jag bara råkar möta dessa just här, varje dag, flera gånger. Ibland kommer jag med bilen, ibland med Eddie och detta har jag alltså sett under flera år.

Med Eddie så blir det att man ibland stannar och pratar, många är nyfikna på honom och ställer frågor om ras osv. Dom berättar gärna var dom bor, typ huset där 200 meter bort. Sen vänder dom och går hemåt igen efter pratstunden. Det här slår aldrig fel. Jag hoppas för hundens skull att dom tar sig med bil någonstans för mer motion men jag är tveksam.

Hundarna i sig är överallt, drar i koppel, gläfser och skäller, springer runt runt så fruktansvärt understimulerade och jobbiga helt enkelt.

Jag vet inte varför dessa väljer dessa aktiva raser när dom uppenbarligen inte är intresserade av promenader och aktiviteter. 

En äldre kvinna jag nu pratat med har en jättejobbig hund, inte dum bara otroligt understimulerad. Hon är en sån 300 meters promenerare. Hon tycks gå samma sträcka varje gång med hunden, kan ju inte ge så mycket upplevelser för hunden... Hon berättade lyckligt att snart får hon hem en valp i samma ras. I mitt stilla sinne tänker jag hur tusan ska det gå...? Hur ska hon orka hålla två såna här hundar för i hennes fall handlar det om styrka att hålla hunden, inte lydnad. Den ger henne fingret hela tiden och kopplet är den enda länken som gör att han är kvar vid hennes sida överhuvudtaget.

Att promenera i en rask takt är supernyttigt och tar udden ur den värsta energin, sen måste man låta hunden jobba med hjärnan också om den är en aktiv ras. Men ordentliga dagliga promenader är en bra början. Att söla fram i vad jag kallar labbetakt (ja jag veeeet liiite fördomar har jag) ger inte mycket. Om man inte kan av fysiska skäl promenera långt i någorlunda takt kanske man kan gå i skogen där hunden kan röra på sig mer än vad du gör. Vi har i detta samhälle en fantastisk fin skog med många olika stigar och bra terräng. Jag går där varje dag för att träna uppletande och inkallning eller bara njuta av att se Eddie få valpspunk när det ser ut som han har eld i rumpan och tokrusar fram och tillbaka. Har man problem med inkallning kan man ju testa att sätta spårlina på hunden, kanske två tom. Då kan du ställa dig på linan om hunden svävar iväg för mycket, perfekt att träna på inkallningen.

Eddie är ju fortfarande valp och valpar av lite större raser ska man inte gå megapromenader med för man ska vara försiktig med höfter osv. Men man kan ju ändå vara ute länge och aktivera hjärnan på dom. Jag är ofta ute en timme eller lite mer på morgonen. Men jag är aldrig särskilt långt hemifrån.

Under promenader kan man ju träna på massa saker korta stunder. Kontakt, följsamhet, stanna, inkallning och tom uppletande. Jag tänker aldrig att på onsdagar och lördagar ska jag träna med Eddie, jag tränar lite hela tiden i vardagen. Jag leker fram saker, om jag tänker: nu ska vi träna är det lätt att man håller på för långa stunder, ställer för höga krav och det blir lätt pannkaka av alltihopa och hunden tröttnar på dig, du är inte kul. 

Har ju som sagt morgonpromenaden som är den promenad som vi är ute längst tid och gör mest saker. Sen har vi ett par promenader som är kortare. Nu är han ju valp och behöver kissa i tid och otid på kvällarna främst och naturligtvis tar man inte en promenad varje gång. Många kissturer är ut i trädgården och in igen. 

Framåt kvällen efter sista målet mat tar jag eller gubben ut honom för att slänga soppåsen, vår tunna är 200 meter bort. Vi slänger den och går en bit till på vår helt ödsliga mörka väg. Ingen lång sträcka men han får göra några uppletanden i mörkret. Hans leksak (som egentligen är min som han får leka med när vi tränar) 'tappas bort' i dikena och han får i mörkret nosa rätt på den bland slyträd och granar. Ibland ser inte vi riktigt vart den tog vägen efter att vi kastat bort den när han inte ser. Men han vädrar med nosen och är ruskigt skicklig på att hitta den igen. Inkallning blir det ju också mycket av. Perfekt att kunna kalla in, belöna och sen låta han löpa igen. 

Jag vill även poängtera att en del hundar går igång mer och mer på träning, blir inte trötta. Vi har haft boxrar tidigare och det är en sån ras, kan jobba hur länge som helst. Med en sån hund måste man lägga mycket tid på passivitetsträning. Hunden ska kunna sitta, stå eller ligga (spelar inte så stor roll) bredvid dig och inte göra någonting. Det är inte kul att ha en hund som som inte kan slappna av och bara vara. En hund kan bli väldigt trött av att faktiskt bara vänta på sin tur. MEN för att ge den en rimlig chans att klara det måste den fått göra av med energi först genom åtminstone fått en ordentlig promenad i hyggligt tempo.

Har hört en del människor som upplevt lagotton som oerhört krävande och svåra. Hunden gör allt möjligt tok, stressad, opålitlig och dryg är ord jag hör kopplas ihop med rasen. Jag är rätt övertygad om att i många fall handlar det om understimulans och i några fall fel avel. Det är en aktiv ras, men inte mer aktiv än en brukshund. Problemet är väl att folk inte riktigt förstår det utan behandlar dom som en sällskapshund och problemen kommer som ett brev på posten.

Eddie är nog den lugnaste valp vi haft. Han går direkt och lägger sig när vi varit ute. Sover han tillräckligt djupt märker han inte att det kommer någon fast han ligger 2 meter från ytterdörren. Skulle han märka det kan han sakta gå fram hälsa lugnt och sen krypa in under sin trappa och somna om. Somnar han i köket typ vid diskmaskinen kan man ibland tvingas fälla ner luckan över honom för att plocka i eller ur. Han får precis plats under och sover lugnt vidare....Vi tvingas ofta kliva över honom där han ligger för han sover djupt. 

Han är också väldigt balanserad och tillgänglig i allt han gör. I början var jag lite orolig då han var lite feg i vissa situationer, vid okända ljud på en promenad kunde han tvärstanna och vägra gå. Men jag tror han känner trygghet med oss nu och hans självförtroende är mycket bättre men vi jobbar på det hela tiden.

Någonstans har jag en tro att han är nöjd med livet, vet sin plats i flocken, är lagom stimulerad och mår bra :)

Min leksak som jag ständigt lyckas 'tappa bort'. Tur jag har Eddie som kan leta rätt på den igen ;)

Olika typer av hundar och dess ägare

Morgonpromenaden med Eddie vart ganska händelsrik. Träffade en 8 månaders Golden som var stor som ett hus. Jag kan egentligen ingenting om Goldens men denna var större än många fullvuxna tikar jag träffat. Han var nog allt lite ouppfostrad men snäll, husse hängde inte riktigt med. Vi stod och pratade ganska länge, Eddie satt bakom mig och avvaktade. Den stora Golden ville fram, ungefär som en ångvält och när Eddie uppfattat att jag var lugn, hunden var inte så farlig och situationen var ganska odramatisk tog han kontakt. Golden'valpen' blev överlycklig och koppeltrassel var ett faktum.

Ser på håll en Schäfer som jag vet är lite vass är på väg åt vårat håll, den ägaren är dock ganska duktig och försöker avleda den på ett bra sätt. Goldenägaren vet också hur denna Schäfer beter sig och ropar om det går bra att vi står där vi står. Ja, det är nyttig träning hojtar hon tillbaka. Så vi står där vi står, hundarna behöver ju inte göra det hela jobbigare än vad det redan är för Schäfern så vi avbryter deras lek och bara står och småpratar lite när hon passerar oss. Gick jättebra för alla, Schäfern fick en lektion i att passera hundar på ett någorlunda balanserat sätt. Belöning efteråt då den var ganska duktig och förhoppningsvis kopplar den ihop andra hundar med att inget farligt händer om jag håller min kontakt med matte och bara går, sen får jag godis och lek :)

Sånt här gillar jag med hundägare. Man kan hjälpas åt när man ser att någon har en sak att öva på, ge det tid. Den här ägaren stressade inte med hunden. Hon stannade upp flera gånger långt innan oss, krävde kontakt och gick åt olika håll när hon märkte att han fixerade på oss istället för henne. Varje gång han tog kontakt med henne fick han godis och beröm. Hon lät han aldrig komma till level 10 så att säga. När en hund hamnar där är det väldigt svårt att komma ner igen. Dom är inte mottagliga helt enkelt.

Eddie fick träna i att sitta avslappnat fast en i hans ögon läskig hund passerade. Golden som fullständigt struntade i Schäfern satt också avslappnat och Eddie satt bredvid honom precis som att 'Jag har en väldigt stor kompis vid min sida om något händer', haha söta djur.

Sen gick vi åt varsitt håll och jag tränade som vanligt små korta stunder under promenadens gång. Lite sök med leksaken blev det också.

Snöbus

Stalldag med hästkommunikatör

Hej måndag! Igår orkade jag inte skriva något, var heeelt sjukt trött på kvällen.Dagen började tidigt då vi hade bjudit in en hästtränare till vårat stall. Janne som han heter är en fantastiskt person med stenkoll på problemlösningar, unghästar och allt som har med hästars kommunikation att göra. Vi har en unghäst i stallet som ägaren ville ha hjälp med sen var det några andra hästar i stall runt omkring som även dom behövde vägledning (ägarna alltså). Häst och hundträning är egentligen ganska lika. Tydlighet, konsekvent, tålamod. Skillnaden tror jag är att en hund kan vi berömma mer med rösten när det gör rätt, låta tjoho nu var du duktig, vad braaa! En häst är mer att den får vara ifred när den gör rätt. När den inte förstår upprepar man i olika nivåer och när den säger aha, det var det här du menade då bara låter man den vara.

Ex han visade. Unghäst som ska börja hängas på inför inridning. Vicka (rätt hårt så hästen kommer ur balans) i manken på hästen och runt bröstkorgen, hästen tycker förmodligen du är jobbig och försöker flytta sig i sidled, trampar runt. Fortsätt vicka tills hästen ställer sig stadigt och står emot vickandet, då slutar du. Hästen hittade en fungerande lösning att slippa ditt lite omilda vickande till slut. Du vill ju att när du sen hänger på hästen inför inridningen att hästen ska komma ihåg, aha du vill att jag står stadigt och inte flyttar omkring. När du sen hänger med magen över hästen, rör hästen med din lediga hand överallt. Hästen ska vänja sig vid att du petar och klappar omkring på olika ställen. När sen hästen accepterar (alltså står stilla) så glider du ner på golvet igen. Nästa steg (efter att upprepat dom första stegen väldigt många gånger och hästen är trygg med dessa) lägg över benet men inte helt, låt höger fot ligga på korset, gnossa omkring med foten, hästen kanske undrar vad tusan du gör och börjar trampa omkring. Ligg kvar med foten och fortsätt gnossa när den sen står still, glid ner på golvet igen. Du får aldrig avbryta övningarna (om det inte av någon anledning blir fara för ditt liv)innan du fått hästen att göra exakt det du vill, stå still och slappna av. Avbryter du av annan anledning kommer hästen garanterat prova den metoden igen.

Efter att man upprepat alla steg och hästen är trygg med det kan man tillslut lägga över benet helt och bara sitta avslappnat. Står hästen still så är man nöjd och glider av.

Alla dessa övningar sker barbacka och till fördel inomhus om stalltaket är tillräckligt högt ;). Medhjälpare ska man alltid ha med unghästar.

Det här var bara ett exempel på vad han gjorde med några av hästarna igår och det är hans sätt att sitta in en unghäst på ett tryggt sätt som inte leder till rodeo. Det ger också en trygg häst som man inte behöver vara orolig att den går iväg när man sitter upp, blir galet rädd om man råkar peta på korset med foten osv som för en del hästar kan vara ett problem. Det var en minst sagt lång dag och vi var som isbitar allihopa efteråt, men kul var det.

Valencia fick inte vara med igår men hon var nog lika nöjd ändå.

Bus med tvillingarna och arg hund.

I morse blev det en lång sovmorgon, vi vaknade före Eddie. Efter en lång frukost tog vi en promenad ner i samhället igen. Skogen är så djup med blötsnö som bildar stora snöbollar i Eddies päls. Vi mötte en schäfer vi aldrig mött förr. Den lät jätteläskigt tyckte Eddie men jag bara går på och försöker att inte bry mig. Tar han kontakt med mig strax före eller under själva mötet klickar jag med klickern och ger godis men ofta så har han lite svårt med det när dom låter som denna hund gjorde. Men när vi passerat tar han åter kontakt och då klickar jag och ger godis då istället. Det ska alltid vara positivt och förenat med beröm när han möter hundar. Vad jag vill är att han tar min kontakt så fort han ser en annan hund. Att han alltsom kopplar ihop annan hund med godis, skoj och matte är glad. Den hundägare jag mötte bröt ner sin hund mot backen när den morrade, hon gormade rätt bra själv och jag tror inte den hunden någonsin kan se andra hundar med något positivt, bara obehag när man tar till den metoden....Eller vad tror ni?

Vi gick ända till min syster som bor på andra sidan vårat samhälle. Eddie går inte gärna upp eller nedför trappor men när han ser syrrans entré kastar han sig upp. Det finns en orsak till han ivriga glädje, tvillingarna Carl och Leo som är 4 år och avgudar Eddie.
Vi tog en kopp kaffe medans vi var där. Eddie vill ju gärna röja med tvillingarna ibland lite väl mycket. Dom uppmuntrar till det men man får gå in och bryta ibland då jag vill lära honom att man måste vara försiktig med barn, även dessa. Det är dock lite svårt när man från andra sidan huset hör "Eddie, Eddie här jaga mig!!" följt av hysteriskt skrattande.....
Nåja efter ett tag gick vi hela vägen hem igen med en trött men jag tror nöjd valp som fick en massa pussar av killarna innan vi gick.

Träning i ny miljö

Tog en morgonpromenad ner till samhället idag. Eddie är inte så van att behöva gå i koppel så långa stunder men även det är bra träning. Vi bor lite avsides utanför ett mindre samhälle så jag måste påminna mig om att han måste träna på saker som att gå på en trottoar där vi möter både hundar, människor, barnvagnar osv. Att gå på trottoaren utmed stora vägen där stadsbussen och andra större fordon kör är också träning. Han skötte sig bra. En hund får absolut reagera när något oväntat sker anser jag, det är normalt. Men efter första reaktionen vill jag att hunden läser av min reaktion för att snabbt ta ställning huruvida situationen är något att bry sig om eller om man kan strunta i det hela. Jag vill gärna att nyfikenheten tar över. Vad jag sänder för signaler ut är alltså jätteviktigt. Eddie läser av mig hela tiden och går snett bakom mig när det blir lite läskigt.

Jag försöker även att han ska våga gå fram själv när det är något han reagerar på. Idag låg en Mc Donaldspåse slängd på vägen. Först var den läskig men sen gick han fram själv, nosade och bar iväg på påsen.
Allt jag gör med Eddie går egentligen ut på att knyta band, få förtroende och ett samspel. Att vara en bra ledare handlar inte om att vara tillräckligt hård, det är en diktator och såna finns nog av i världen och fungerar sällan bra. Att vara en bra ledare handlar i första hand om ett osvikligt förtroende, en tillit. Följ mig och det blir bra för du kan lita på mig.

Nu ligger Eddie på golvet och gnaget hysteriskt på ett märgben trött efter bus i skogen på em. Nu blir det film och popcorn, sköna fredag :)

Inkallning och kvarsittning med beröm godkänt :)

Lite förvånad blev jag idag under morgonpromenaden med Eddie. Telefonen ringde och jag hade han lös där det väldigt sällan går andra människor. Han märkte direkt att jag tappade fokus så han svävade iväg lite för långt ifrån mig, säker 100 meter bort. När jag har en hund lös får dom gärna busa omkring lite fram och tillbaka men vi har hela tiden kontakt och dom ska alltid komma på inkallning. Hunden ska dessutom hålla rätt på MIG och inte tvärtom.
En valp är ofta väldigt lätt att ha lös då dom ofta är lite ängsliga och förhoppningsvis finner trygghet med sin ägare. Den tiden ska man utnyttja med att då träna inkallning.

Eddie är väldigt uppmärksam när jag ger honom uppmärksamheten tillbaka. Idag under telefonsamtalet blev det inte så.
Jag var mitt inne i samtalet när jag ser att han långt där borta åtminstone lyfter huvudet och tittar på mig. Det var ett sånt samtal man inte ber den man har i luren att vänta medans man ropar HIIIT. Så jag testar en annan metod, handtecken endast.

Jag brukar kombinera röst och handtecken för att när jag kallar in han vill jag inte bara att han ska komma, han ska in vid min vänstra sida och sätta sig rakt och hålla kontakten. Handtecknet jag ger han hjälper honom att komma in rätt. Jag liksom visar med min vänstra hand vart han ska när han kommer springades, en svepande rörelse mot mitt ben.

När han tittade på mig långt där borta idag gjorde jag denna handrörelse endast. Och han uppfattade direkt vad jag ville! Jag kom av mig i samtalet och fiskade upp godis i fickan som han fick :)

Efter samtalet var jag ju tvungen att testa igen och ja han gjorde om det flera gånger, älskade lilla valp!

Sen brukar vi träna på andra saker under promenaden, korta träningsstunder men ofta. Lite varje promenad blir det. Har hållt mig på hemmaplan där han koncentrerar sig bäst då det inte är något som stör. Nu har jag börjat träna på ställen där det ibland kan förekomma störningar och det är svårare.
Idag tränade vi stanna. Jag ska kunna lämna honom sittandes eller liggades, säga stanna och gå en liten bit, stå där en stund sen gå tillbaka till han. I början har jag koppel och backar bara så långt kopplet räcker samtidigt som jag upprepar stanna samt med vänster han ger stopptecknet. Så småningom låter jag kopplet vara kvar så jag kan backa lite längre, drar ut lite på tiden mer och mer innan jag går tillbaka.

Idag lämnade jag honom kanske 10-15 meter bort, jag ser hur han spetsade öronen lite, tappade kontakten någon sekund men sitter kvar. Jag låter han sitta kanske 15 sekunder (låter inte länge men för en valp att koncentrera sig kostar det på)och går sedan tillbaka. När jag vänder upp mig åt andra håller ser jag vad det var han såg. Ett par människor promenerade bakom min rygg utan att jag hörde dom på den tysta snötäckta vägen....Gissa om Eddie fick beröm :)

Hökattack med dödlig utgång.

Sorg i torpet idag efter att ungtuppen som jag behöll från sommarens kycklingkullar blev dödad av en duvhök. Sån usel timing den höken beslöt sig för att döda just den tuppen...Den tuppen skulle bara några timmar senare fått flytta till ett nytt hem där den skulle fått en egen flock hönor att rå om. Han var nämligen mobbad här av gammeltuppen så när en kvinna vars tupp just dött frågade om hon fick köpa en av mig så jag ja. Egentligen gillade jag den lilla tuppen som var väldigt social och tam. Men för hans skull tänkte jag att han skulle få ett toppenhem hos den kvinnan istället. Hon skulle komma ikväll och hämta honom...:(

Det var dottern när hon kom hem från skolan som hittade honom. En stor fågel lyfte från hans kropp och flög bort över skogen. Jag var hemma och när en flock blir attackerad brukar det utbryta ett ohyggligt skrikande, brukar höras in. Skrikandet övergår sen i total tystnad då djuren gömmer sig, blickstilla ibland hela dagen. Men övriga flocken betedde sig som vanligt, gick och pickade vid hönshuset som bara är 20 meter från attackstället. Väldigt konstigt tycker jag....
Kvinnan ringde strax efter och undrade när hon kunde komma och hämta lilla tuppen....vilket jäkla skit. Visste inte vad jag skulle säga. Usch vad tragiskt för lilla tuppenuppen :(

Senare på kvällen åkte jag till stallet, mår alltid bra när jag kommer dit. Jag och stallkompisen packade in hästarna våra i transporten och åkte till ridhuset. Har inte varit i ett ridhus på flera månader. Pållan skadade sig i oktober och har sen bara ridits på raka spår, ut i naturen med andra ord. Men idag fick hon jobba och oj vad kul hon tyckte det var! Skönt att ha bra grepp också. Även med broddar och snösulor så blir det inte alltid100% utomhus vilket gör att hon spänner sig och man får ta det lite lugnt. Så jag hoppas på fler turer dit :)

Eddie har träffat en Lagottokille idag, 8 år var han. Han var nog lite för ivrig för Eddies smak. Skällde och hade sig. Eddie gömmer sig bakom mig när hundar skäller på honom han är lite försiktig och blyg plutten. Var ute i skogen i en timme sen fick han duscha. Var på tiden han luktade inte så gott, nu luktar han melon, mmmmm :)

R.I.P

Ridtur och temiddag.

Ikväll blev det väldigt enkel matlagning. Jag gillar egentligen att laga mat, riktig mat från grunden. Inspireras ofta och gärna men klarar inte att följa recept för jag måste göra på mitt eget vis. Men ikväll var jag trött så jag förslog te och goda mackor med tonfiskröra och kokta ägg, barnen jublade dom tycker det är lite mysigt. Så jag kokade dom sista äggen i paketet så nu får hönorna jobba på lite, haha. Bakade tidigare under dagen en fantastisk kladdkaka på några ägg dessutom.

Tog under eftermiddagen en kall ridtur på ponnkyskruttan. Har inte berättat för er om henne än. Gamla tanten som heter Valencia blir i år 25 år. Vi köpte henne när hon var ganska gammal, 21 år men har aldrig ångrat valet. En helt fantastisk ponny som hela familjen avgudar, en prinsessa. Hon är dotterns första ponny och bättre ponny hade hon aldrig kunnat få. Men hon är lika rolig för mig att rida. Pigg och välutbildad, framåt men aldrig dum eller hittar på bus. Idag bjöd hon på show i hagen först. Fick igång alla hästarna då hon stod på bakbenen och drog iväg i diverse bocksprång. Hon slutar aldrig förvåna oss vår älskade gamla ponnytant.

Nu ska jag samla sista krafterna och ta en promenad med Eddie.

Ponnytant med dottern

Brutalt väckt alldeles för tidigt

Skulle inte skrytit igår om hur länge jag fick sova....I morse gick maken på toa kl 6, han är sjuk och den onda halsen har gjort att han knappt sovit de senaste nätterna. Har ni inte ätit er frukost än så rekommenderar jag att ni sluta läsa detta inlägg nu.

När han kliver ner för trappan så känner han att han kliver i något. Han tänder lampan och ser till sin förskräckelse att någon kräkts alt haft diareé som nu vackert bildat ett äcklig pöl nedanför trappan. Han väcker givetvis mig för han vet inte om något djur är sjukt eller vad.Så jag kommer ner och konstaterar att jag inte heller får kläm på om det är en kräka eller diareé...Färgen säger diareé men å andra sidan så både hund och kattmat gör den färgen vid en kräka. Lukten var ju inte mumma men skit luktar ju skit och det här...nä lutar åt en kräka ändå. Eddie ligger helt oskyldig under trappan och katterna tycker det är morgon och vill ha mat...Alla verkar må bra så vi torkar upp, sprayar rengörningsspray och går och lägger oss igen. Men doften sitter i näsan och jag tycker det luktar överallt så det tar ett tag för mig att somna om.
Klockan 8 kommer sonen in och och hojtar att tennisträningen hans börjar om en timme. Suck jag som sov så skönt.

Maken känner sig lite piggare så han kör in sonen till stan så nu väntar väl en promenad i snöyran för mig och Eddie. Ska gå till brevlådan och posta årsrapporten som ska till genbanken som våra höns är anslutna till.

Genbanken är en förening som bedriver ett bevarandearbete av lantrasdjur. Finns många raser som funnits i Sverige under gamla bondetiden som idag fått ge vika för mer högproducerande djur. Så genbanken försöker styra upp det hela så dessa fantastiska raser inte försvinner. Vi har ju Hedemorahöns som är genbanksanslutna och varje år måste man skicka in en rapport hur året sett ut. Hur många djur har man, sjukdomar under året, hur många kycklingar har kläckts, hur mycket väger de vuxna djuren och har man köpt in djur under året från annan genbank. När jag säljer djur så måste dom vara minst 8 veckor det är bla för att jag ska kunna se att det är till synes friska djur samt att kycklingarna (som är naturligt framruvade av sin mamma) ska ha lärt sig det sociala reglerna i en hönsflock samt födosök.Vid varje försäljning skriver jag ett intyg så varje flock kan spåras bakåt i tiden vart ursprungsdjuren kommer ifrån. Närmare stamtavla på höns kommer man inte.

Min fina tupp med två av hönorna

Två hönor i somras fick tillsammans 15 kycklingar

Härlig lördag

Fick lite sovmorgon för en gångs skull. Eddie är van att under veckorna vakna vid 06:00 då husse går upp. Så helgerna brukar inte bli så annorlunda tyvärr.
Under julen då vi var lediga länge ställde han om och sov fram till 8 ungefär. Han är inte 100% rumsren än så gnäller han kl 6 fast det är lördag kastar man sig upp helt enkelt. Han har ju aldrig behövt gå ut mitt i natten, endel valpar får man ju gå ut med då också i början. Eddie går ut sista gången i trädgården ca 22 sen klarar han sig till morgonen.
Men i morse vaknade han inte alls utan vid 8:30 vaknade jag! När jag kom ner för trappan tittade han sömnigt på mig.
En liten rutin vi har när han kissat snabbt i trädgården och sen ätit frukost är att han vill bli upplyft i kökssoffan där jag kurar upp mig med en kopp kaffe. Där ligger han sen kvar och myser medans övriga familjen kommer ner.
Idag när vi satt där han och jag kom ett rådjur gåendes alldeles utanför. Eddie tittade intresserat på det genom fönstret. Rådjuren vet  att hönorna ofta lämnar lite havre i byttorna så dom hälsar ofta på för en mumsbit.

Snö snö och ännu mera snö

Godmorgon! Mer snö har fallit under dom senaste dagarna, tycker det räcker nu. Idag var det åtminstone någon minusgrad och det är bra. Ett problem jag upptäckt med en pälsras är att när det är runt nollan fastnar all snö i stora klumpar i pälsen och under trampdynorna så Eddie får jobbigt att ta sig fram. I mustaschen och runt ögonen bildas så mycket att han knappt ser, kan ju bero på att han hela tiden kör in huvudet i snödrivorna.....Dessa problem var obefintliga med boxrarna å andra sidan så var dom ju lite mer frusna men så länge dom fick springa fritt och röra sig så var det heller inget problem.

Det är tur vi har golvvärme i hallen för där tvingas Eddie ligga i några tinmmar dagar som dessa efter promenaderna. Är det riktigt mycket snö så får man ställa han i duschen och spola bort det med ljummet vatten.

Det var lite roligt när Eddie flyttade hit. Han gick genast in under trappan där han tyckte hans plats var. Han valde alltså den platsen själv. Ingen av dom andra hundarna har velat ligga där. Väldigt praktiskt när han kommer in och är så här blöt eller när det sen blir vår och han förmodligen är både blöt och grusig. Då slipper han kliva omkring i hela huset och blöta ner.
Jag var lite tveksam då han promt skulle ligga där första natten i nytt hem. Jag tänkte att han skulle börja gnälla och bli orolig. Sen tänkte jag att äh då får jag väl bära upp han till oss i sovrummet där en hundsäng stod klar nedanför vår säng. Men Eddie sov tyst hela natten! Vi hade ställt för dörrhålen till angränsande rum men trappan upp till oss var fri. Han behövde varken kissa eller bajsa på hela natten och så har det fortsatt än i dag fast han nu är 5 månader.
En gång testade han trappan en kväll när vi var nere och tittade på tv. Det var sonen som fann honom på ovanvåningen men han såg förvirrad ut och kunde sen inte gå nedför i trappan så vi bar ner han. Sen har han aldrig gått upp igen...

Kom på att ni måste ju få se lite bilder så här kommer ett par.

Här är eddie på väg hem från sin uppfödare och sina syskon. Han sov lugnt mellan barnen hela vägen hem.

Så här blir det när det är riktig kletsnö, som ett gipspaket. En dusch är enda hjälpen.

Presentation

Som första inlägg måste jag ju självklart presentera mig och dom djur jag säkerligen kommer berätta om i bloggen.

Jag är en 37 årig kvinna som lever med en man samt två barn 14 och 11 år. Vi bor i ett torp i skogen där vi omger oss av djur. Djurintresset har alltid varit starkt hos mig, omger mig ofta hellre med dom än många människor. Mannen gillar också djur men det tar ett tag för han att erkänna det ;) Första katten, inga problem, andra katten heller inga problem. Kattungar, njaaa måååste vi behålla en var hans fråga??? Klart vi måste, svarade jag....Första hunden, inga problem. Valpar, njaaa mååååste vi behålla en??? Valpen blev sen husses älskling... Kanin till dottern, -Det där är eran grej ni får sköta det. Sen stod han tidigt på morgonen då han inte trodde någon såg och petade in maskrosblad till lurvet <3. Sen kom första hästen, -Jag förstår inte hästar dom är opålitliga. Nu påminner han mig och dottern att vi inte får glömma moroten till HANS prinsessan.....Sen i somras ville jag ha höns som jag drömt om länge. Gissa vem som suckade....Men sen sitter han där om sommarmornarna och kastar halva frukostmackan till dom söta djuren som pickar kring hans ben och vill ha meeer. Han är rolig min  man, han gillar djuren jag släpar hem fast det tar ett tag för han att erkänna det <3

För ett år sedan fick vi låta vår älskade boxer Doris (valpen vi behöll) somna in, 9 år gammal. Vi var då utan hund och det kändes väldigt tomt. Vi började efter ett tag fundera över en ny. Har ju alltid haft glada spralliga boxrar omkring oss men hade nu funderingar på att gå ner i storlek på hund då det är lättare så att våra äldre föräldrar även kan promenera med dom utan att det blir för tungt. Ville inte ha en småhund heller då vi gillar att vara ute i naturen och vill ha en lite rejälare hund som inte tappas bort i blåbärsriset ;). Doris tränade jag tävlingslydnad med, ganska mycket men pga min totala ovilja att tävla nöjde vi oss med träning. Så jag tycker det är lite kul med arbetande raser som är följsamma. Vill heller inte ha raser som tenderar att jaga då vi bor i skogen utan staket och rådjur och harar kommer in i trädgården. Vi har också frigående höns som jag är rädd om.

Började läsa på om olika raser och vad vi var ute efter. Föll för bla Lagotton som jag flera gånger träffat på  hos kunder. Började göra efterforskningar på uppfödare i min närhet och fick kontakt med en som jag kände som seriös. Hon hade en kull klar för leverans och vi packade in oss i bilen för att åka och titta. Hem kom vi med en liten kille som vi valde att kalla Eddie.

Eddie är alltså en Lagotto Romagnolo, eller Italiensk tryffelhund om man så vill, men jag återkommer till det. En vattenhund som förr användes för att hämta sjöfåglarna som jägarna sköt ner. Väldigt vanlig i provinsen Romagna där även namnet härstammar från. Lago betyder sjö på italienska, alltså sjöhund (eller vattenhund) från Romagna. När de stora områdena  i Romagna dikades ur och däremed stora våtmarker försvann ihop med sjöfåglarna minskades behovet av denna ras.

Men Italienarna upptäckte en annan egenskap i rasen, en utmärkt nos! Detta började då utnyttjas i en annan typ av jakt, jakten på tryffel. Tryffel är en underjordisk svamp som finns i många arter och den mest eftertraktade är den vita italienska tryffeln. Världens dyraste tryffel såldes på en auktion för 900 000 kronor. Den vägde 1,2 kg och var av den vita Italienska sorten. Därav nämner man ofta Lagotton som Italiensk tryffelhund.

Här i Sverige finns en sorts ätlig tryffel men bara på Gotland. Tyvärr bor jag inte där så jag tänkte nöja mig att träna Eddie i kantarellsök istället. Lagotton kan också användas framgångsrikt i viltspår, lydnad och agility.

En Lagotto är en ganska aktiv ras, nästan lika mycket som en brukshund faktiskt men i mindre förpackning.  Jag försöker träna och uppfostra Eddie så som jag gjort med boxrarna. Han är nu 5 månader och han är oerhört lugn inomhus. Jag kan tänka mig att det är för att han får jobba ganska mycket trots sin unga ålder. Hör nämligen om Lagotton som är väldigt påfrestande och svåruppfostrade och det känner jag inte alls igen i Eddie. Med att jobba menar jag inte långa promenader, cykling osv för det kan vara direkt olämpligt för en sån ung hund. Utan mer tankeverksamhet, utforska och få uppgifter anpassade efter hans ålder och i lagom dos. Så jag tror inte en Lagotto passar för alla. Man ska nog tänka på att det faktiskt är en aktiv ras som inte mår bra av bara koppelpromenader några gånger per dag. Då är det nog tyvärr lätt hänt att dom aktiverar sig själva både ute och inne...

Eddie kan redan nu finna saker jag kastar ut i skogen på våra promenader där. Snabbt som sjutton letar han reda på föremålet och blir överlycklig när han får bekräftelse att han gjort rätt. Han är också oerhört rapp på inkallning, gå fot och stanna. Än så länge utan störning så det är nästa steg att träna på.
Minns inte att någon av boxrarna var så lättlärda i så ung ålder.

Ska bli väldigt kul att se han växa upp, hela familjens kelgris :)

Jag och en ponny vi ägde men nu är såld. Jag gillar den här bilden på mig själv (fastän jag inte ser klok ut) då det är så här jag helst spenderar min tid, nära djuren.