Ridhusträning med hund

Ja då sökte jag upp en av stadens ridskolor och sa som det var. Jag frågade om det fanns ett ledigt ridhus som jag och Herr Hund kunde få gå in i och träna i en stund. Absolut gick det bra sa mannen som jobbade där :). Åh vad skönt det var att komma inomhus i härlig sand som underlag.

Eddie tyckte nog också det, träningen gick jättebra, mestadels...Hinder stod uppställda så jag tänkte utnyttja situationen och träna hopp på ett av dom. Eddie fattade nada och sprang förbi hindret gång på gång, har aldrig någonsin hänt att inte vill hoppa! Det är ju typ hans favoritmoment. Nåja , det såg ju inte ut som ett hundhinder så jag hoppas verkligen det var det som gjorde att han inte förstod. Fick till slut in ett par hopp så jag nöjde mig då.

Sen har han börjat med en annan konstig sak som börjar bli irriterande. Har hänt nu ett par gånger på varje träning. När ett moment är slut så gör han världens urladdning och tokrusar i ett eller två 'ärevarv' innan han kommer in igen. En gång när jag tränade i paddocken i stallet så sprang han i sin yra ut på landsvägen!! Inte bra alls och jag tränar med lina där hädanefter. Har ingen aning om hur tusan jag ska få honom att sluta med det :( Jag måste vara snabb som tusan att ta i halsbandet när momentet är slut och ge belöning efter det....

Varje gång han lyckas ändå känns det som han självbelönar sig. Någon med förslag vad jag kan göra eller har en hund som gör likadant? Ser framför mig en galet tokig hund som rusar runt runt runt på tävlingsdagen.

Anmält med skräckblandade känslor

Då var vi anmälda till vår första lydnadstävling, och snart är det dessutom!

Var på klubben idag och tränade. Åh vad bra allt gick fast det var mycket folk och hundar omkring :) Linförigheten var så sjukt bra, vi har hittat tillbaka till varandra igen.
Han var så totalt fokuserad och superrolig att jobba med. Men jag märker att han behöver en stunds uppvärmning innan han kan fokusera på mig helt. I början går nosen ständigt i backen och jag måste göra mig väldigt rolig för att få hans uppmärksamhet. Jag brukar också peta till han så han skärper sig, lite hallå här är jag, nu jobbar vi. Annars är det mycket, ska bara.....

Det enda som var katastrof var platsliggningen....Jag fick ihop några deltagare som ville träna med mig och Eddie låg först ok men sen börja han nosa på marken omkring sig och sen bara tjoff så började han rulla omkring i snön....Jag gick tillbaka och gjorde om allt, han låg fint en liten stund men sen tjoff så vart snön för lockande igen, suck. Jag gick tillbaka igen och la ner honom och sen lät jag honom ligga bara en liten stund innan jag avbröt. Nog ingen idé att vara med på någon utomhustävling under vintertid med honom ;) Börjar bli lite nervös att han kommer göra något liknande i ridhussanden bara :/

Veckans uppgift blir att hitta ett ridhus att testa i.

Lägger ut några vackra vinterbilder taget i vår sommarhage :)

Våga tävla?

Har sen en tid brottats med viljan att vilja delta i en lydnadstävling kontra känslan att typ dö av bara tanken.

Finns en lämplig tävling i min närhet inom en månad och jag borde sluta tramsa och anmäla oss. Det är klart det inte kommer fungera som på dom bästa träningarna men någonstans måste man ju börja för att utvecklas.

Efter ett lyckats träningspass känns det så självklart, så enkelt, vi är (snudd på) oslagbara. Sen går det dåligt nästa gång och då tänker jag, neeej vi är inte redo för det här. Han är nog inne i en ny fas och allt han kan är bortglömt, vi kommer göra bort oss totalt....

Har ju bara som mål att ta oss igenom tävlingen utan större missöden. Platsliggningen i grupp, tandvisningen och linförigheten är just nu våran svaghet.
Platsliggningen i grupp är det bara jag som tramsar, han har ju ett fåtal gånger ställt sig upp och det händer ju ibland. Han har aldrig gått upp och stört någon annan. Men det är väl min stora skräck, att han ska förstöra för någon annan.

Tandvisningen, tja den är ju som den är. Han är ju glad i varjefall...Inte så mycket poängförlust heller ;)

Sen vet jag inte riktigt vad som hänt med linförigheten då det varit våran paradgren :( Jag har fått lov att backa i träningen. Försöka få upp glädjen i det igen. Han sackar ibland, tittar rakt fram istället för att hålla kontakten med med mig. Tappar fokus helt enkelt, jättetråkigt. Men sen när han går som han ska dansar vi fram. Vill ha det så jämt! Lätt att nöta för mycket vilket jag misstänker kan vara felet. Han tycker helt enkelt att det börjar bli lite tråkigt så nu måste jag blir roligare och planera det bättre och däremellan inte tjata.

Ett moment som han bara älskar är apporten, jösses vilken iver han visar när den åker fram!

Inkallning och hopp är såna moment som han får visa sin explosion, dom momenten blir jag besviken om vi floppar totalt i. Men allt kan ju hända på tävling, jag blir ju så nervös att jag säkert signalerar saker som gör honom förvirrad, haha.

Ställande och läggande under gång sitter till 85% i varjefall. Ibland blandar han ihop det och lägger sig ner vid stå tex. Jag försöker bestämma mig för vilket röstläge det fungerar bäst för honom. Ligg säger jag lite rappt, kort och bestämt. Stå eller stanna som jag använder då jag upptäckt att chansen är större att han förstår mig säger jag lite sakta, mjukt dov röst.
Har vi tur fungerar det även på tävling :)