Höll på att sätta morgonkaffet på tvären tidigt i morse. Satt och hängde vid köksbordet och försökte vakna med första koppen kaffe då jag ser ett rådjur utanför hästhagen på gärdet som springer. Fort sprang det och jag säger till min man, men herregud vad fort rådjuret springer därute. Jag han knappt avsluta meningen innan jag ser varför. Ett grått hundliknande djur springer efter, EN VARG, ropar jag! Mer hinner jag inte säga förrän dom båda försvann i skogen.
Jag försökte tänka, det kan ju faktiskt ha varit en stor grå hund som jagade så jag går ut på verandan för är det en hund brukar man höra en galen hundägare som gapar. Klockan var 6:30 och det var alldeles tyst....
Får kontakt med personalen som jobbar i den tågverkstad som är vår närmsta granne och nattpersonalen berättar att dom sett en varg några gånger här denna vinter. Jaha, det var det jag misstänkt länge. Jag hade hoppats att tecknen jag sett i vinter handlat om en förbipasserande varg men den verkar ha stannat. Känner mig inte alls glad över detta. Jag går ju dagligen lös med Eddie i skogen, jag har frigående hönor och katter, jag vill verkligen inte ha vargen så här nära. Och med tanke på hur vargarna som nu funnits länge i ett samhälle några mil från oss agerar sig är det inte skoj. Dom vargarna går ogenerat omkring i villakvarterets gator, in på tomter, cykelbanor och motionsspår. En boxer har fått sätta livet till och kanske fler sällskapshundar än jag vet.
Jag är inte en galen vargmotståndare som vill ha bort varenda varg men många av dom vargar vi har är något galet med, dom är för tama och det är banne mig inte okej.
Tiden lär utvisa vad för typ vi nu har här men jag ska köpa mig en visselpipa som jag kan vissla med när jag går med hunden i skogen och här ute på vår svarta väg om kvällarna för jag börjar bli trött på att gå och tjoa, hosta och klappa händerna. Jag tittar mig omkring när jag går därute i mörkret kan jag lova och för första gången i hela mitt liv känner jag mig inte helt bekväm i skogen. Skogen för mig har alltid varit lite speciell, skogen och jag har ett alldeles eget förhållande som jag trodde var orubbligt. För mig har alltid skogen betytt frihet och återhämtning.
Jag vet inte riktigt vad skogen står för längre....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar