I går var en riktigt ner i botten och sen upp på toppen och typ ner igen.
Var ute i skogen på fm och lekte med Eddie. Jag tog pinnar som jag höll i några sek, kastade iväg dom när han inte såg och sen fick han nosa upp dom. Han älskar att leta grejer och komma tillbaka med dom till mig. Jag gömde mina vantar, kottar och jag vi hade störtkul helt enkelt. Men helt plötsligt får han ett sånt där ryck igen, nosen drar i luften och sen iväg, jag gapar STANNA (vilket vi tränar på dagligen och han är klockren på det). Han lyssnar inte på något och jag ångar efter som en galning. jag ser ju vart han for denna gång så jag remmar på bra och kommer ut i motionsspåret. Jag stannar och lyssnar, jag har tappat synen av honom men jag hör någon som ropar långt borta. Jag springer som en galning och får se min hund tillsammans med en farbror och dennes boxertik. Jag är 200 meter ifrån och ropar HIT, han sätter av emot mig som en kanon, kastar sig in på vänster sida och låter sig kopplas......Jag går fram till farbrorn och boxern och frågar om allt gått bra, jag har nästan tappat andan. Jodå det var lugnt sa han. Jag bad om ursäkt 1000 gånger, förbaskade hund!!!!
Vi går hem igen.
Jag lägger ut ett klövspår (har slut på blod) för ärligt var det ett tag sen så kanske han är understimulerad med alla hyss han nu hittar på. Låter det ligga ca 4 timmar och han spårar sedan galant upp den.
På kvällen är det dags för kurs igen, är egentligen rätt sur än och funderar om jag verkligen borde gå. Har ju tränat framförallt ligg och linförighet och ja jäklar vad han fixar det bra nu på kursen!!! Imponerad är jag och han ligger åter på pluspoäng, vad skönt jag åkte trots mitt dåliga humör.
När jag ber han stanna däremot vid inkallning så förstår han inte alls utan fortsätter hela tiden hålla fin kontakt. Till slut trillar polletten ner och han stannar. Inkallning har ju varit hans främsta styrka men denna gång var instruktören som han skulle springa förbi roligare...suck....
Platsliggning i grupp däremot (som jag nästan tänkte avstå efter inkallningshysterin) fixade han galant. Låg stadigt trots att fler hundar reste på sig! Hurra!!!
I morse tog vi en morgonpromenad (i koppel) och när vi kom hem i trädgården så var ett fritids i skogen vid vårat hus. Fick nu en idé. Jag tog fram min långa longerlina jag har till hästen (längre än spårlinan). Utan att han märkte det kopplade jag på den på selet han bar samtidigt som jag synligt la bort kopplet. Jag började gå mot verandan (precis som igår), vänder ryggen mot honom och precis som igår for han iväg i riktning mot motionsspåret där barnen var! Jag hade ju linan i hand, skrek STANNA utan resultat, ryckte tag i linan och skrek NEJ. När det tog stopp halkade jag omkull på vår frostiga veranda slog armen i stolpen men det var det värt. Han såg väldigt paff ut och när han vände mot mig så fick jag fatt på en leksak som vi lekte med och berömde massor. Vi gick in och han gick och la sig direkt och sover än.....Något stött tror jag
Så nu blir det lina på för ett bra tag framöver på Herr Krull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar