I morse blev det en lång sovmorgon, vi vaknade före Eddie. Efter en lång frukost tog vi en promenad ner i samhället igen. Skogen är så djup med blötsnö som bildar stora snöbollar i Eddies päls. Vi mötte en schäfer vi aldrig mött förr. Den lät jätteläskigt tyckte Eddie men jag bara går på och försöker att inte bry mig. Tar han kontakt med mig strax före eller under själva mötet klickar jag med klickern och ger godis men ofta så har han lite svårt med det när dom låter som denna hund gjorde. Men när vi passerat tar han åter kontakt och då klickar jag och ger godis då istället. Det ska alltid vara positivt och förenat med beröm när han möter hundar. Vad jag vill är att han tar min kontakt så fort han ser en annan hund. Att han alltsom kopplar ihop annan hund med godis, skoj och matte är glad. Den hundägare jag mötte bröt ner sin hund mot backen när den morrade, hon gormade rätt bra själv och jag tror inte den hunden någonsin kan se andra hundar med något positivt, bara obehag när man tar till den metoden....Eller vad tror ni?
Vi gick ända till min syster som bor på andra sidan vårat samhälle. Eddie går inte gärna upp eller nedför trappor men när han ser syrrans entré kastar han sig upp. Det finns en orsak till han ivriga glädje, tvillingarna Carl och Leo som är 4 år och avgudar Eddie.
Vi tog en kopp kaffe medans vi var där. Eddie vill ju gärna röja med tvillingarna ibland lite väl mycket. Dom uppmuntrar till det men man får gå in och bryta ibland då jag vill lära honom att man måste vara försiktig med barn, även dessa. Det är dock lite svårt när man från andra sidan huset hör "Eddie, Eddie här jaga mig!!" följt av hysteriskt skrattande.....
Nåja efter ett tag gick vi hela vägen hem igen med en trött men jag tror nöjd valp som fick en massa pussar av killarna innan vi gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar