torsdag 7 februari 2013

Presentation


Som första inlägg måste jag ju självklart presentera mig och dom djur jag säkerligen kommer berätta om i bloggen.

Jag är en 37 årig kvinna som lever med en man samt två barn 14 och 11 år. Vi bor i ett torp i skogen där vi omger oss av djur. Djurintresset har alltid varit starkt hos mig, omger mig ofta hellre med dom än många människor. Mannen gillar också djur men det tar ett tag för han att erkänna det ;) Första katten, inga problem, andra katten heller inga problem. Kattungar, njaaa måååste vi behålla en var hans fråga??? Klart vi måste, svarade jag....Första hunden, inga problem. Valpar, njaaa mååååste vi behålla en??? Valpen blev sen husses älskling... Kanin till dottern, -Det där är eran grej ni får sköta det. Sen stod han tidigt på morgonen då han inte trodde någon såg och petade in maskrosblad till lurvet <3. Sen kom första hästen, -Jag förstår inte hästar dom är opålitliga. Nu påminner han mig och dottern att vi inte får glömma moroten till HANS prinsessan.....Sen i somras ville jag ha höns som jag drömt om länge. Gissa vem som suckade....Men sen sitter han där om sommarmornarna och kastar halva frukostmackan till dom söta djuren som pickar kring hans ben och vill ha meeer. Han är rolig min  man, han gillar djuren jag släpar hem fast det tar ett tag för han att erkänna det <3

För ett år sedan fick vi låta vår älskade boxer Doris (valpen vi behöll) somna in, 9 år gammal. Vi var då utan hund och det kändes väldigt tomt. Vi började efter ett tag fundera över en ny. Har ju alltid haft glada spralliga boxrar omkring oss men hade nu funderingar på att gå ner i storlek på hund då det är lättare så att våra äldre föräldrar även kan promenera med dom utan att det blir för tungt. Ville inte ha en småhund heller då vi gillar att vara ute i naturen och vill ha en lite rejälare hund som inte tappas bort i blåbärsriset ;). Doris tränade jag tävlingslydnad med, ganska mycket men pga min totala ovilja att tävla nöjde vi oss med träning. Så jag tycker det är lite kul med arbetande raser som är följsamma. Vill heller inte ha raser som tenderar att jaga då vi bor i skogen utan staket och rådjur och harar kommer in i trädgården. Vi har också frigående höns som jag är rädd om.

Började läsa på om olika raser och vad vi var ute efter. Föll för bla Lagotton som jag flera gånger träffat på  hos kunder. Började göra efterforskningar på uppfödare i min närhet och fick kontakt med en som jag kände som seriös. Hon hade en kull klar för leverans och vi packade in oss i bilen för att åka och titta. Hem kom vi med en liten kille som vi valde att kalla Eddie.

Eddie är alltså en Lagotto Romagnolo, eller Italiensk tryffelhund om man så vill, men jag återkommer till det. En vattenhund som förr användes för att hämta sjöfåglarna som jägarna sköt ner. Väldigt vanlig i provinsen Romagna där även namnet härstammar från. Lago betyder sjö på italienska, alltså sjöhund (eller vattenhund) från Romagna. När de stora områdena  i Romagna dikades ur och däremed stora våtmarker försvann ihop med sjöfåglarna minskades behovet av denna ras.

Men Italienarna upptäckte en annan egenskap i rasen, en utmärkt nos! Detta började då utnyttjas i en annan typ av jakt, jakten på tryffel. Tryffel är en underjordisk svamp som finns i många arter och den mest eftertraktade är den vita italienska tryffeln. Världens dyraste tryffel såldes på en auktion för 900 000 kronor. Den vägde 1,2 kg och var av den vita Italienska sorten. Därav nämner man ofta Lagotton som Italiensk tryffelhund.

Här i Sverige finns en sorts ätlig tryffel men bara på Gotland. Tyvärr bor jag inte där så jag tänkte nöja mig att träna Eddie i kantarellsök istället. Lagotton kan också användas framgångsrikt i viltspår, lydnad och agility.

En Lagotto är en ganska aktiv ras, nästan lika mycket som en brukshund faktiskt men i mindre förpackning.  Jag försöker träna och uppfostra Eddie så som jag gjort med boxrarna. Han är nu 5 månader och han är oerhört lugn inomhus. Jag kan tänka mig att det är för att han får jobba ganska mycket trots sin unga ålder. Hör nämligen om Lagotton som är väldigt påfrestande och svåruppfostrade och det känner jag inte alls igen i Eddie. Med att jobba menar jag inte långa promenader, cykling osv för det kan vara direkt olämpligt för en sån ung hund. Utan mer tankeverksamhet, utforska och få uppgifter anpassade efter hans ålder och i lagom dos. Så jag tror inte en Lagotto passar för alla. Man ska nog tänka på att det faktiskt är en aktiv ras som inte mår bra av bara koppelpromenader några gånger per dag. Då är det nog tyvärr lätt hänt att dom aktiverar sig själva både ute och inne...

Eddie kan redan nu finna saker jag kastar ut i skogen på våra promenader där. Snabbt som sjutton letar han reda på föremålet och blir överlycklig när han får bekräftelse att han gjort rätt. Han är också oerhört rapp på inkallning, gå fot och stanna. Än så länge utan störning så det är nästa steg att träna på.
Minns inte att någon av boxrarna var så lättlärda i så ung ålder.

Ska bli väldigt kul att se han växa upp, hela familjens kelgris :)



Jag och en ponny vi ägde men nu är såld. Jag gillar den här bilden på mig själv (fastän jag inte ser klok ut) då det är så här jag helst spenderar min tid, nära djuren.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar